Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Om hertigarnas giftermål och om Nyköpings gästabud (åren 1312—1317)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— I Dåvö[1] träffades båda hertigarna. Då sporde
Erik sin broder, om han varit i Nyköping. »Råder
du till,» sade han, »att vi rida dit? Böra vi ej
hellre invänta honom på något annat ställe? Så
snart han får bud från oss, tror jag nog att han
kommer till oss.» Hertig Valdemar svarade:
»Tänken icke så! Det sinnelaget bören I ej hafva, att
I hafven något tvifvel om konungen. Han har
alldeles vändt om sin håg och menar nu väl med
oss på allt vis och har oss hjärtligt kära. Det fann
jag, när jag var hos honom.» Då svarade hertig
Erik: »Min broder, hvad säger du? Vet du, hvad
drottningen tänker, och hvad Brunkow[2] har i sinnet,
hur vackert han än talar? Du vet väl, hvad han
har sagt. Han har visst icke förmått att göra
oss något. Men någre män hafva hört om honom,
att ifall han hade makt därtill, så ville han göra
oss skada.» Valdemar genmälte: »Broder, var viss
på, att de aldrig upptänka eller utföra något svek
emot oss!» —
— Då redo de åstad och togo vägen genom
Stockholm. — Gud förbarme sig, att det skulle
hända, att de kommo så nära Nyköping! I en
olycklig stund kommo de dit. —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
