Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Om hertigarnas giftermål och om Nyköpings gästabud (åren 1312—1317)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fara för eder själf, så vill jag afvärja den, så länge
jag förmår. Denna sak är ny för mig, och jag vet
ej, huru I hafven kommit på den; jag har aldrig
förut hört något härom. Men hvem det nu är,
som har rådt eder härtill, så har han rådt eder till
mycken ofred. Huru kunnen I vilja svika edra
bröder mot tro och lofven, när de kommit på edert
ord? I skullen ju då begå mord på dem. Har nu
djäfvulen förvillat eder så mycket, så varder det
för visso eder egen skada. Om du än aldrig
varit besläktad med dem och de vore nu komne
att besöka dig, då skulle du icke hafva en så
nedrig afsikt. Må nu hvem som vill varda vred
däröfver, men aldrig hjälper jag till med detta!» Då
förtörnades konungen på honom och sade: »Du
vill ej befrämja min heder!» Han svarade: »Hvad
som än må lända dig till heder, af denna sak
får du ingen. Gör du detta, så varder din
heder allt mindre hädanefter, det är min tro.» Och
därmed gick han bort, i det han sade: »För mig
skola de få vara i fred.» —
— Det var också två andra riddare, som sade:
»Förbryten eder icke mot dem! Den skammen
skullen I aldrig utplåna. Besinnen eder bättre, och
läggen bort slik dårskap! Den förste, som har till
sed att försmå vänskapliga råd, honom går det illa;
det är säkert.» Då vardt konungens vrede så stor,
att han lät kasta dem bägge ned i tornfängelset. —
— Sedan togo konungsmännen ljus med sig
och gingo därifrån. Under tiden lågo hertigarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
