Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Om hertigarnas giftermål och om Nyköpings gästabud (åren 1312—1317)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
nedersta rummet i tornet Att de hade det svårt där både
natt och dag och fingo mycket litet mat, det
bekymrade konungen sig föga om. Hvardera satt där i sin
stock — det var ett stort, väldigt block — och hade
dessutom på sig en kedja, som vägde sju lispund.
Deras händer voro fastnitade frampå stocken. Ja,
deras pina var så svår och grym, att till och med
en hedning skulle hafva haft medlidande, om han
sett dem där. På den stock, som hertig Erik satt
i, slog man många slag, för att den skulle sitta
riktigt fast. Man slog så hårdt, att ett stycke flög
af och träffade hertigen vid ögat. O ve, sådan
nedrighet de då bedreffvo med honom! Blodet flöt ned
öfver hans kind och ned i hans barm. O ve, hvad
nöd och elände de då sågo öfver sig, där de lågo
fångne i dödliga bojor! Det dödssätt, som då
förestod dem, var ej lättare att undergå än den pina,
de ledo. Deras halsjärn voro tjocka och breda och
voro inslagna i muren så hårdt, som skulle de sitta
där för allan tid. Men det behagade konungen väl
att se deras pina och nöd, och han oroade sig icke,
om de ock skulle dö däraf. Golfvet i tornrummet
var en klipphäll, och emellan dem båda samlade
sig en mycket oren och stinkande pöl. Den Gud,
som förmår allt, han gifve dem himmelrikets
härlighet för den pina, de där fingo lida! —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
