Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. Om hämnden för hertigarna och om det nya konungavalet (åren 1318—1320)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dem, voro deras hästar uttröttade, och då skaffade
han dem andra. Mycken skatt lade konungen på
bönderna, och dessa fingo föga ro för honom. Hvar
de än foro, bådo de till Gud, att de skulle få se
hertigens män. —
— Och Vår Herre hörde deras bön. Ty
hertigens män kommo framtågande midt på ljusa dagen
— de behöfde icke smyga sig dit — och ville gärna
strida med konungen. Men han flydde och tordes
ej invänta dem. Detta hände vid Skärkind (i
Östergötland). Konungens män, både tyskar och vender,
redo omkull hvarandra i sin förskräckelse och flydde
in i Holaveden och därifrån in i Västergötland.
Huru det gick dem där, det skall genast varda
sagdt. —
— Bönderna hade samlat sig och slagit läger
i Karlaby (nära Falköping) och ämnade strida mot
konungen. Med dem voro några hofmän (d. v. s.
frälseryttare), men alltför få. När konungen kom
dit, slöt han stillestånd med dem till tredje dagen.
Då skingrade sig en stor del af bondehären åt olika
håll; några foro att hämta foder, andra foro efter
mat. Men de bönder, som lågo kvar, fingo
plötsligt se konungens banér komma fram och hela hans
här vara i antågande. De klagade då öfver, att ej
alla bönderna voro där, men de flockade sig
tillsamman. Hofmännen drogo sina rustningar på och
ställde sig främst i fylkingen. Att konungen icke
ville hålla det stillestånd, han själf hade bedt om,
det var nog för den skull, tror jag, att om han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
