Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. Om hämnden för hertigarna och om det nya konungavalet (åren 1318—1320)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
till hands. Jag tror, att konungens folk fick också
den gången en het dust att bestå. Hertigens män
gjorde en flotte af torrt timmer, antände den och
läto den flyta ned mot skeppen. Där tröt det icke
skott och stenkast. Konungsmännen värjde sig, så
länge de hade något att kasta och skjuta med, och
ända tills koggarna fattade eld — där brunno tre
koggar på en gång. Då gåfvo de sig åt hertigens
folk, ty då hade de icke längre något gagn af att
strida. Där tillfångatogos då på samma gång
Brunkow och Ulf, Gerlefs broder, och Lyder Foss, en
rask kämpe, och en skytt, som hette Vallramm.
Och de fingo då utan minsta dröjsmål gästa en
annan hamn, och det var Stockholms torn. Så länge
de sutto därinne,
gaf man dem mat och plägade dem väl,
icke svälte man dem ihjäl. —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
