Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. Om hämnden för hertigarna och om det nya konungavalet (åren 1318—1320)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
(efter hvad det uppgifves) tidigt på våren år 1319 kom
med en här till Gotland för att söka fånga konung
Birger, hade denne redan flytt därifrån. Den
vårdslöshet i kronologien, som författaren här låter komma
sig till last, sammanhänger efter all sannolikhet,
såsom vi längre fram skola se, med den oriktiga
tidsordning, hvari han strax efteråt framställer två
händelser. Först berättar han nämligen om junker
Magnus Birgerssons afrättning, som i själfva verket ej
egde rum förr än år 1320, och sedan om
konungavalet vid Mora sten, som hölls redan sommaren år
1319. — Vi vilja nu höra, hvad han har att
förtälja om dessa händelser.
— Till en del hade man nu tagit hämnd för
hertigarnas död. Men man ville göra mera. På
elfvatusen jungfrurs dag (den 21 oktober)
sammanträdde ett herremöte i Stockholm. Då ville man ej
afstå från hämnden. Man lät föra ut junkern från
tornet. Den, som skulle föra honom ut, lät honom
förstå, hvad meningen var, och bad honom göra
sitt skriftermål och sörja väl för sin själ. »Som jag
hört af herrarna,» sade han, »får du umgälla, hvad
din fader bröt.» De läto gifva honom en mycket
högtidlig gudstjänst med alla de klerker, de kunde
få. Junkern själf gjorde sin dödsberedelse[1] och bad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
