Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI. Erikskrönikan som historisk källa och som konstverk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Om nu också krönikans stil företer drag, som
äro egendomliga för dess tid och art, och hvilka
förefalla nutida läsare något främmande eller
besynnerliga, och om än stilen icke är fri från verkliga
svagheter och otympligheter, så präglas den dock
i så hög grad af lif och friskhet, poetiskt sinne,
målande åskådlighet, kraft och fyndighet, att vi på
det hela måste kalla författaren för en god
berättare. Han blir oss personligen sympatisk genom
sina varma känslor, som han enkelt och frimodigt
lägger i dagen, och ej minst genom sitt hurtiga
skämtlynne; vi tycka oss än höra hans hjärtliga
skratt, än se hans spjufveraktiga blinkning.
När nu härtill kommer, att Erikskrönikan
berättar om mycket, som i och för sig är af vikt och
intresse, så är det icke att undra på, att detta poem
af ålder har blifvit omtyckt och berömdt af dem,
som studerat det. Därför har det också många
gånger gjorts till föremål för efterbildningar. En
hel lång rad af rimkrönikor författades, som bekant,
under de följande århundradena — den sista mera
kända skrefs af konung Karl IX —, ehuru ingen
af dem kunde mäta sig med Erikskrönikan i
stilistisk förtjänst.
Dessutom har Erikskrönikans innehåll i nyare
tiden lockat flere författare till omarbetning i
dramatisk form. Af sådana på Erikskrönikan byggda
dramer kunna vi erinra oss Johannes Messenius
»sannfärdiga tragoedia» Blanckamäreta, spelad och
tryckt år 1614, den vittre kyrkoherden Johan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
