- Project Runeberg -  Eriks-visan : Ett fornsvenskt qväde, behandlat i språkligt avseende /
16

(1849) [MARC] Author: Carl Säve
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

öfverallt eljest är viþa. Isl. viða. Man skulle väl ock
kunna förmoda, att detta vidhu stode felaktigt för
vidha
och således vore adv. (hvilket ock onekeligen gåfve
en mera poetisk färg åt uttrycket, jfr. ”Kongh Tidrick sitter
på Bärttingsborgh, Han reser sig vth så vida”,
Arwidsson, Sv. Fornsånger I. s. 13); men då man utan
tvifvel gör rättast uti, att, vid sådana försök till
återställelse af en gammal förderfvad text som detta, endast
göra de allra nödvändigaste ändringar, så torde det vara
säkrast att bibehålla viþu och att anse det som adj.

I. 3. Bragd, bragþ, (Gotl. Lag. bragþi, dat.,
Isl. bragð) borde väl egentligen vara bragþi, styrdt af
prep. i, likasom i hughi dat. sg. af hugher, Isl. hugr,
Run. hukr — att sluta af namnen Huki (Liljegr. N:o
817, 1101 [1]) ock Hukbiarn, N:o 362), men med
språkets förfall blef det alltmera vanligt, att man tillät sig
sådana friheter som att utelemna en kasualändelse, när
metern i versen så fordrade, hälst om ett dithörande ord
fick behålla sin rätta ändelsé, såsom här är fallet med
hughi
. Ett något liknande exempel kan anföras ur
den större Rimkrönikan (Hadorphs edition, 1674, sid.
33, rad. 13) ”Hon hade sorg .... J sitt hierta ok i
sin
huga”, eller s. 5 r. 12 ”Brände the mik medh mitt
Folck
inne”, hvilka lika väl bort vara dat. som s. 147
r. 25 ”Ok faar med Folcke goda häll”, samt s. 149 r.
17 ”Ok sade hwar för si no härade”.

uk, konj., och, har här och öfverallt blifvit bibehållet
oförändradt uk, ehuru det kanske varit lika rätt att
hafva ok. Men först och främst har originalet ständigt
denna form, och på Runstenar finner man lika ofta
den ena som den andra; äfven i V. G. Lagen vexla de:
Run. uk, ok; auk, ak, ah, m. fl., Isl. ok, oc, og,
konj. och adv., Got. jah, konj., auk, adv.



[1] Dietrich, sid. 156, har 1011 i st. f. 1101.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 22:51:31 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/eriksvisan/0022.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free