Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- kan nian sluta, att Åtminstone första stafvelsen faej- i
ordet fa?J>urin är riktig Nästa stafv. -ur- hör oqkeå
dit» och f®|>ur- utgör då (nl, on) man jfr. det både med
Isl. fegr,, f©Bur, och med föSr, föBur) den äldre och
rättare dat. sg. af faj>ir, hvilken kas. meningen ook*å
här nödvändigt äskar. Sista stafv, -in kan då ej gerna
vara något annat, än en del af den best. slutartik ,
hvilkens fullständiga form vore -inum, hvadan hela ordet
ostympadt skulle varit faejurinum. Genom detta lång»
ord skulle versen likväl fått en stafv. för mycket, qqH
detta är kanske just orsaken till slutstympningen, Ville
man åter antaga formen fejrinum (Ul. feftrinum,
nyare fögurnum, för fö$urinum), så vore man med ens
från alla svårigheter och finge ett på en gång språkrik«*
tigt ord och som tillika passade in i versen. Till denna
förändring skulle man ock så mycket mera kunna bafva
en sorts rätt, som det just hörde till det forn-Nord.
språkets art att i uttalet öfverhalka sådana mellanljud
(särdeles när det var u) och att derföre också utesluta dem ur
skriften. Dessutom hafve vi än i dag ett slikt ex. i Sv,
uti den sammandr. pl. fädren, brödren, i $t. f. fäderne,
bröderne, ett ex., som i detta fall är mycket talande.
allune; detta ord erbjuder ock många svårigheter.
Till en början såg det nästan ut som skulle det vara
otydbart, såvida man icke derfhed företoge en
genomgripande förändring. Men den upplysning, som sedermera
vanns, visar bäst huru försigtig man får vara vid gamla
och svårtydda ords utdömande. Vid att bläddra i en
Bibel (Bisk. G% Wallins uppl., Göteb. 1752 \ 8;o), påfanns
nl. denna vers, Sal, Höga Visa k. 3 v. 7; ”Tu äst med
al lone dägelig min kära; och ingen fläck är på tig”.
Vid jemföring med Kon. Gustaf J:s "JBiblia -— tryckt
i Vpsala 1541”, lästes detta ställe: ”Tu äst medh a I lon ne
degheligh mijn kära, och ingen fleck är på tigh”. Ehuru
jag icke träifat ordet mer än på detta enda ställe, utom i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
