- Project Runeberg -  Eriks-visan : Ett fornsvenskt qväde, behandlat i språkligt avseende /
46

(1849) [MARC] Author: Carl Säve
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

angående rätta beskaffenheten af detta svårbegripliga
or-h å f w a.

sin nar är i sin nuvarande form gen. sg. f., en kas.
och ett genus, som icke på något sätt här kunna fäs att
passa, och det är derföre oundvikligt att anse ordet för
ett skrif- eller tryckfel, som nödvändigt fordrar rättelse.
Ses det först pä rimmet, så äskar redan det vokaliskt
utljudande nimma äfven här ett vokaliskt utljud och hälst
på a, vidare fordrar det korta i uti nimma äfven kort
vok. med efterföljande dubbelkonsonant, och således sinna.
Med konsonanternas fulla öfverensstämmelse togs det i
medeltiden icke så strängt, blott vokalerna voro de samma,
hvadan rimmen nimma) (sinna ansågos för ganska
goda. Sinna är gen pl. n. af sinn, pron poss., och
således just del, som (arfvas för det ofvan antagna orhœfa.

IX. 1. ga tu, 3 pl. impf., gitte, förmådde, fingo;
jfr. ga t str. il. 2.

wära, væra, vara, VG. Lag. vara, væra, Gotl.
L. wara, ipf. war, Isl. ver a, var, Got. visan, vas,
Run. uar el. uas, impf.

frij, fri, nom. pl. m.,frie, fri’, Isl. fri, Got. f re i s,
jfr. frälst, str. III. 3. Denna enstafviga pl. var troligen
bruklig i gamla tider, åtminstone återfinnes den ofta i
Rimkrön., t. ex. s. 65 r. 32 ”Vnge raske Hälade ok frij)
(kompanij”; ja, äfven andra ord få i pl. utseende af sg.,
när rimtvång hjelper till, t. ex. s. 168 r. 21 ”Nitton hans
Riddare blifwo ther död)(nöd’\

IX. 2. ä, æ, ad v . alltid, städse, jemt, VG. L. e,
ee, æ, a, Gotl. L. k. 19: 66 och i Guta-Sag. k. I:
14 e, Rimkr., Isl. æ, Got. aiv (uti suns-aiv), adv. el.
egentl. acc. sg. af a i vs, m., Isl. ævi, f., Grek. aiwv,a€t9
Lat. ævum, tid.

skatta, v. akt., skatta, gifva skatt, Isl. skatta.
Götha mannum, G {51 a man nu m; G 04 a, gen. pl.
m., Götars, och mannum, dat. pl. m. (styrdt af
skatta), män. — Denna rad kan svårligen fä någon mening,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 22:51:31 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/eriksvisan/0052.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free