Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nekat all realitet«, då han nemligen, i enlighet med hvad som
sedan Vidare utfördes af den, efter hvad det berättas, från
Eleatismen utgående EMtäDoeLss, i elden eller värmen såg den
oföränderliga, identiska eller activa principen i det sinnliga1),
hvilken han, såsom AristoteleS anmärker, »hänförde till varat«2 .
Herr Mag. Borelius stannar méllertid ej vid denna critik
af min definition på pantheismen. Han tillägger vidare, att
hela pantheismen rätteligen blött vore att betragta såsom en
»viss rigtning« inom philosopherandet, för hvilken »man
svårligen kan angifva några vissa dogmer såsom egendomliga«3).
Alt man ej kan vinna en viss »åsigt« (såsom jag kallat
pantheismen), utan att på ett visst sätt »rigta« eller dirigera och
sätta i verksamhet reflexionen, medger jag gerna. Vill nu
Mag. Borelius heldre beteckna pantheismen efter det
philoso-pherande subjectets verksamhet för att utveckla medvetandet
derom, än efter resultatet af denna verksamhet, så har jag ej
så mycket att deremot invända, om jag också håller före, att
pantheismen, liksom hvarje annan yttring af den menskliga
verksamheten lättare och åskådligare låter sig till sitt innehåll
bestämmas och characteriseras genom reflexion på och
angif-vande af ändamålet och resultatet, än af medlet och sättet, att
nå detsamma. Vare härmed emellertid huru som helst, och
om jag, å ena sidan, såsom sagdt, alltför gerna medger, att
ingen’ »åsigt« kan vinnas och utvecklas utan »rigtning« af
philosopherandet eller reflecterandet; så må jag, i andra sidan,
bekänna, att det deremot genast syntes mig otroligt, att en
»rigtning« af philosopherandet skulle gifvas, som dertill kunde
kallas »en vissa, d. v. s. bestämd eller specifikt från
andra skild, utan att den dock skulle leda till någon slags
dåsigt«. Hvarigenom skulle den väl kunna bestämmas såsom
en viss rigtning, om ej genom »vissa dogmer«, som verkligen
vore »för den egendomliga«. Också fann jag straxt efter, att
Mag Borelius, i trots af sina nyss förut citerade yttranden om
den pantheistiska rigtningen, icke dessmindre i denna tanke
dock var ense med mig, alldenstund han ett par rader längre
J) Fragm. vv. ii i, ¡f. 2) Met. 5, g. 24. 3) P. a. st. sid. 6.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
