Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Såsom föremål för en egentligen vetenskaplig förklaring
framträder kunskapsprocessen, i nyare tider, först i den
Locke-ska speculationen. I denna speculation har man också
tvifvels-utan att söka den Hegelska verldsåsigtens första historiska anor1).
Oqekligt är det visserligen, att, vid första anblicken, synes den
sistnämndas aprioriskt-universella verldsförklaring nära nog
utgöra en diametral motsats mot den förras empiriska psychologi.
Detta oagtadt har dock ej blott det af Lockb behandlade
pro-blemet — att genom en beskrifnjng och förklaring pä
kunskapernas uppkomst i medvetandet, utstaka gränsorna och
uppmäta omfånget för slit vetande — trots alla olikheter i lös—
ningssättet, förblifvit philosophiens hufvudfråga i de sednare
systemerna. Härtill kommer dessutom, att denna Lockeska
psychologi ända till sjelfva uttrycken för detta problem häfdar
sid ffändskap med de efterföljande åsigterna; liksom ändtligen
ock, att en pafbruten continuitet — hvars stadier och analogi
med Hegels egen genetiska utveckling af sitt begrepp om
philosophien jag i min förra skrift sökt historiskt ådagalägga2)
— mellan dessa båda den nyaste philosophiens ändpuncter utan
svårighet låter återfinna sig.
Till sin hufvudsumma betragtad är denna de .sednare
systemernas utvecklingsgång ganska enkel: formel t fattad kan
den uttryckas såsom ett bemödande, att befria kunskapstheorien
från behofvet af det yttre object, hvilket, af Locke betragtadt
gåsom den nödvändiga förutsättningen och grunden till hvarje
kunskaps uppkomst i det förut innehållstomma medvetandet,
nedsatte ej mindre den förra eller kunskapen, än förklaringen
af den sednare eller dess uppkomst till en, såväl till omfång
som giltighet, blott empirisk och. subjectiv. Var åter detta
yttre object, som hos Locke utgjort den reala factorn vid
kunskapens uppkomst, elimineradt, så är det först och främst,
och hvad angår sjelfva kunskapsprocessen såsom sådan, klart,
att den ej längre kunde tänkas såsom en i hvarje sitt
moment om subjectets passivitet och inskränkthet vittnande re-
1) Jemf. Hegel Geseh. d. Pkilot. III sid. 4i8. 2) Om Pantheismen
sidd. 6i-70.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
