Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
serligen det nämnda problemet — föröfrigt onekligen det
mest storartade, som någonsin i vetenskapen blifvit uppstäldt —
i en mot den förra något olika dager. Hvilket är nemligen
väl detla tänkande, hvars apotheos — in spe — vi nyss
firat? Svaret kan ej blifva tvetydigt: detta tänkande är, det
menskliga tänkandet, ty om dettas utvecklingsprocess var
frågan, ej om något annats *), om det ock för hederns skuld
benämndes verldsandens; för oss är således en »antrdpotheisim
oundviklig, — hvilken redan såsom den precisa expressionen
af vårt problem väl kan vara egnad att väcka någon tvekan
om dettas obetingade giltighet2). Lyckligtvis Jbehöfva vi dock
ej länge stanna i denna tvekan. Vända vi oss, från vårt
problems art och betydelse, till sättet och medlen för dess
lösning, så lärer väl knappast ens åt ovissheten i förra afseendet
lemnas någon plats öfrig af den visshet, som i följd af de
sed-nares beskaffenhet ovillkorligt påtränger sig: att det i hela
det sålunda construerade problemet, i sjelfva ståndpuncten —
»is something rotten« — för att nyttja Havlets ord öm >the
state of Denmark«. Att andens bestämningar ej kunna
produceras af yttre ting är godt och väl: slutar man nu likväl
häraf, att de, liksom gendm en generatio sequivoca, skola pres-r
sas fram ur det abstracta medvetandet, så har mail, med detta
brott mot principium exclusi tertii, helt enkelt ställt för sig
en uppgift, hvars egentliga betydelse, i korthet uttryckt, är, att
visa, huru det concreta uppkommer ur det abstracta, d. v. s.
nagot ur intet 3). För en sådaö uppgift hafva t. o. m.
anhängare af det Hegelska systemet ryggat tillbaka och sökt undan—
flygter. Att dervid förneka conclusionerna af den ofvan
framställda ståndpuncteo var emellertid ej möjligt: äro, i dén
sistnämnda, praemisserna gifna, så stå de förra, eHer’ de anförda
consequenserna, orubbliga. Deremot: kunde det absolutå
tänkandet sjelft på något sätt; söndersättas, fördelas i ett
metaphy-siskt tänkande, som ej vore mepskligt, och en mensklig tanke-
1) Jfr. Snbllman p* a. st. sidd. 108, 1 ti. 2) »So wird der Menspl)
zu Gott? ruft i hr aus. Nein, Gott wird Mensch und ist Mensch geworden.
Gtaubt fi, oder sprecht nicht me hr davon«: Snellman: p. «. st. sid. i48.
3) Jfr. Om Panthcismcn, sidd. 22, ff., der såvSI sqken sopi
svårigheter äro vidlyftigare utvecklade. ’ •
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
