Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stämningar utom det rena sjelfmedvetandet eller tänkandet,
hvari aaden öivergått till identitet med det rent abstracta
varat1). Lägg nu bärtill, att enligt Hegel endast det i sann
mening ttr, som utgör bestämning hos tänkandet, så lärer man,
till att börja med, få medgifva, att den logiska
tankeutvecklingen fortgår utan personlighet åtminstone ända till den tredje
eller subjectiva delen af Logiken. Först der förekommer
»subjeotetÄ, och nemligen ej såsom producerande (det
föregående) : tänkandet, utan tvertom såsom product eller producerad
bestämning af detsamma2), i öfverensstämmelse hvarmed Hegel
också anför, att begreppet eller saken, innehållet sjelft — i
motsats mot det tänkande subjectet — fortgår enligt
méthode^ y— Hvad vidare angår betydelsen af Guds personlighet
hôs Hegel — en bestämning hos det Absoluta, hvars
upp-visaftde par préférence skall utgöra hans systems framsteg
öf-ver pantheism och Spinozism4) — så är denna betydelse
närmaöt att fatta ùr substansbegreppet — som öfvergår till
subjpct eller person. I en flerhet af vexelverkaride substanser,
säger Hegel, utgör sjelfva den charaeter hos dem, att vara
substanser, det i alla gemensamma: ergo äro de ej flera, utan
En, i en flerhet af likartade momenter — och härmed tror
sig Hbgel hafva »deducerat« subjectéts eller personlighetens
begrepp5). Skulle man nu erkänna, att vi i begreppet om
detta, i fléra substanser identiska, hade någonting annat än
sjelfva det abstracta begreppet substantialitet, eller antaga, att
flera substanser derföre, att de alla äro substanser, upphöra
1) Log. t sid. 62 jfr sid. 74 och denna afhandl. ofvan sid. 30.
2) Log. I sid. 55) Encycl. i rid. 3il: »der Begriff (som hos Hegel
ar = subjectet) — — sich aus dem Sein als aus seinem Grunde
entwickelt, o. s, v. jfr. ett märkligt yttrande Encycl. i sid. 408 fin.
3) Log. I sidd. 41 fin.—42, 43; Relis. PK. sidd. 60 102; Encycl.
1 sid. 411, der (liksom Log. i sid± 62) philosopherandet, såvida* det re-
fereras till subjectet säges vara någonting »ganz passives«, men deremot
utgör .en activiict, såvidt det tänkes såsom »die Thäligkeit des Begriffes
selbst«
4\ Ent$*l. t sidd. 301- 302; Gesch. d. Phil. lil, sid. 377.
5) Encycl. t sidd, 299 ff. synnerl. sidd, 309—3IL 1 afsecnde på den
närmare critiken af denna punct, som utrymmet här ej medger, hänvisar
j*g till Trendclenburg, Logische Untersuchungen (Berlin 1840) M sidd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
