Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
cielt afseende på ideens väsende och natur. I den logiska
ideen hade Hegel fixerat begreppet om (Gudomligheten fattad
siåsöm) det absoluta timkändet eller den andliga substansen,
m. eV o. den absoluta anden eller personligheten* Men, säger
han, skaN en personlig existens tillkomma detta begrepp, så
är detta endast såvida möjligt, som det ingår såsom
bestämning hos ett tänkande subject — hvarvid Hegels
påstående om ett opersonligt tänkande synes hämna sig sjelft, —
eller »såvida, som ideen i det menskliga medvetandet eger
det material, hvari den, liksom en plan, först kan realisera
sig (liksoni rättsbegreppet endast i menniskans vilja och såsom
dess; medvetna tendens är till)«1). M. a. o. i den logiska
ideen är det Absoluta visserligen till såsom det absolute reela
eller det substantiella varat , hvilket såsom sådant enligt Hegels
ståndpunct och terminologi utgör den produetiva verksamheten
i allt eller ’ dét (sina bestämningar) skapande och förintande
allmänna (opersonliga) tänkandet2). Men qvarhållen i denna
sin rent logiska character skulle Gudomligheten endast utgöra
den rena rörelsen, den verksamma subject-objectiviteten, som,
såsom sådan, noga taladt, fivarken är subject eller object3).
Eller (från en annan sida sedt) han skulle på detta sätt, mot
sitt begrepp, öfvérgå till ett blott (ideelt) object4) (begreppet
person såsom: blott sådant är lika opersonligt som hvarje
annat begrepp) eller en abstract substans5), hvilken deremot
såsom lefvande och concret verksamhet eger en tillvaro först
¡oöm den ändliga och phaenomena verkligheten6), eller in
spe-cie och såvida ideen först i subjectet »kommer tillbaka till sig
sjelf«, i den tänkande menniskan hinner sin adsequata form,
såsom ande7), och i det menskliga medvetandet eger den sub-
1* Äei:* Ph. / sid. 74. 2) Se anfT. st. sid. 46 n. 3 samt »C7«?-
ber Jaeöbts n*érke (Hegel B:d 17) sid. 9. 3) Behs Ph. it sid. 228.
4) »Die gewusste idee« — ej också »die wissende Idee«: p. a. st. II sidd
197, 246. 5) P. a. st. /, sidd. 66, 74-75. jfr. sid. 192.
6) »Der Géist, dér nicht erscheint, ist nicht«, men i detta Erscheinen är
ifvén »die endliche Erscheinung enthalten« och denna lilgör »die Welt der1
Natur und des endlichen Geistes«, blott att ideen i dessa lägre former ej1
ännu hunnit till medvetande om sig siélf; n. a. st. i sid. 28.
7) P. m. st. I, sidd. 80, 81,^06*} Entycl. ///, , sid. 440 (g 553).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
