Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— »det är det begrepp, som positivt innehåller hvad det
lägre negativt uttrycker«1). Visserligen! Men frågan var ju ej,
hvilket det concretare begreppet är; frågan var, huru jag kan
komma till eller kan utveckla detsamma. Deraf* att »det från
evighet finnes hos Gud«? Men detta villkor för begreppets
objectiva möjlighet utgör ännu ej förklaringen af dess subjectiva:
är det väl för mig lättare, att producera detsamma derföre,
att Gud gjort så förut ?2j Eller innebär icke snarare denna
mitt tänkandes character, att utgöra en fri och sjelfständig
reproduction af hvad Gud är eller gör förut: innebär den ej
snarare just ett bevis på dess »skapande förmåga«?
Yändom oss till Gudomligheten. Utan de ändliga
tingen kan han, enligt Mag. Borelius, ej vara, — det är
naturligt, sedan man engång, med Hegel, identificerat
bestämdhet och concrétion med sinnlig bestämdhet, och sålunda åt
det sinnliga gifvit en absolut betydelse. A andra sidan, och
då dessa tings ändliga och relativa natur ej låter sig förnekas,
kunna de ej heller utgöra bestämningar i det Absoluta3). Om
således detta likaväl blir relativt och ändligt genom att jaka
som genom att neka dess (ändliga) bestämdhet, så återstår,
— att både jaka och neka densamma. Hvad nu Hegel sjelf
angår, så hade han åtminstone sökt att öfverskyla denna
motsägelse såväl hvad Guds eget — påengång abstracta och
concreta — vara angår, som hvad beträffar de motsägande be-
stämningarnes eget inbördes förhållande, derigenom, att han
låtit Gud blifva concret genom dessa bestämningar. Såvida
nemligen, som rörelse eller process — den må nu sägas
försiggå i tiden eller utom tiden4) — i sig omfattade såväl
1) P, a. st. sidd. 33—36 jemte noten på nämnde sida.
2) Jfr Tr ende i. en bur G die logisehe Fr age (Leipz. Í843), sid. 43.
3) Borelius, p. a. st. sid. 20.
4) Mag. Borelius formaliserar sig deröfver, att »Hegeis motståndare«
tillagt Hegel antagandet af en begreppens rörelse i tiden (p. a. st. sid.
36}. Utan att tala om, att detta måste af Hegel /jelf anses vara erkändt
åtminstone om det absolutist begreppet eller ideen, såvida han gör historiens
progress till dess egen (anff. st. s. 50 n. 2) ; så lärer en rörelse utan tid d. v. s.
succession, eller elt före och efter i varat så mycket mindre vara tänkbar,
som tiden eller successionen ej är annat än rörelsen sjelf formaliter
expri-merad. Mag. Borelius vill upplysa begreppet om en tidlös rörelse genom
exemplet med sammanhanget mellan delarne i en organism, hvilket »mani-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
