Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. Amerikas upptäckt af isländarne. Vinland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
medan Karlsefni ville fortsätta mot söder utmed kusten.
Thorhall utrustade sitt fartyg i lä af ön, men fick ej med
sig mer är nio män, ty alla de öfriga följde med Karlsefni.
De förra seglade därefter norr ut förbi Furdustrandir
och Kjalarnäs och ville sedan hålla väster ut. Här råkade de
emellertid ut för västliga vindar och drefvos i land i Irland,
där de blefvo svårt misshandlade och gjorda till slafvar.
Där slutade Thorhall sina dagar, efter hvad köpmän berättat.
Nu är att berätta om Karlsefni, att han, Snorri
och Bjarni med sitt folk foro söder ut längs land. De
hade så farit länge, då de kommo till en flod, som, strömmande
ned från det högre landet, föll ut i en insjö och därifrån ut i
hafvet. Där var stora sandbankar utanför mynningen, så att
fartygen endast vid högvatten kunde komma upp i floden. Karlsefni
och hans följeslagare seglade nu upp genom mynningen och kallade
stället där de landstego I hópi (Vid insjön). Där funno de
själfsådda hveteåkrar öfverallt i sänkorna, men på de högländare
ställena vinrankor. Hvarenda bäck där var full af fisk. De gräfde
gropar på den del af hafsstranden som nåddes af tidvattnet,
när det var som högst, och när det föll ut, voro hälleflundror i
groparna. I skogarna var en stor myckenhet vilda djur af allehanda
slag.
De hade varit här en half månad, hvarunder de lefvat
i öfverflöd och invaggat sig i en sådan säkerhet, att de ej
brydde sig om att utsätta några vakter. Allt godset hade
de hos sig på land. Då hände tidigt en morgon, när de
kastade ögat ut, att de fingo se en stor myckenhet skinnbåtar,
från hvilka stafvar svängdes, och lät det som på tröskplatsen,
och stafvarna svängdes medsols.
Då sade Karlsefni: ’Hvad kan detta betyda?’ Då svarar Snorri Thorbrandsson: ’Möjligen är det ett fredstecken. Låtom oss
därför taga en hvit sköld och hålla upp den.’ Och så gjorde de.
Nu rodde främlingarne emot dem och gingo i land, med förundran
betraktande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
