Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 5. Perus eröfring
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
allt solen, hvars guldbelagda tempel reste sig så väl i Quito
och Cuzco som på den stra ön i sjön. På gudens altaren
flammade en ständig eld, underhållen af prästinnor, liknande
Roms vestaler. Allt guld och silfver användes till
templens smyckande. De voro skattgömmor, där oerhörda
massor nahuafolk så förmildrade, att människooffer högst
sällan och endast vid stora faror förekommo. I alla dessa
stater herskade kastväsendet: sonen ärfde nödtvunget faderns
yrke. Prästkasten var den förnmsta, och ur den togos
furstarne. Späkningar, botöfningar och klosterlik afsöndring
voro prästerna ålagda. Adelskasten, utmärkt genom en
särskild dräkt, beklädde alla ämbeten och befälsplatser
vid armén. Krigarne buro trähjälmar, officerarnes beslgna
med guld eller silfver, manskapets med koppar; harnesk
af mångdubbelt, stopadt bomullstyg, sköld, svärd, spjut,
klubba eller yxa af koppar, broons eller sten. Ej heller
peruanerna kände järnet.
Det dagliga lifvet var i allt noga regleradt. De olika
provinsernas invånare buro olika dräkter. Någon enskild
äganderätt till jorden fanns ej. Med undantag af den som
var anslagen till templen och inkan, utstyckades all den
öfriga jorden hvarje år på nytt mellan familjerna, efter
olika kast, medlemmarnes antal o. s. v. De gamla peruanerna
voro idoga och skickliga jordbrukare. Marken var odlad
högt upp på bergsidorna, och bergbäckarnas vatten leddes
i kanaler och rännilar ööfver fälten. Till gödning användes
guano. Majs, hirs, bananer, potatis och tobak odlades. Den
sistnämnda användes till läkemedel och snusning: peruanerna
rökte ej. Cocabladen tuggades begärligt.
Fursten, »Solens son», på en senare tid kallad inka,
hade oinskränkt makt och fick efter döden gudomlig dyrkan.
De döde nedsattes som mumier i hukande ställning i
underjordiska grafkammare med alla sina vapen och redskap,
kvinnorna med sina husgeråd och prydnader, barnen med
sina leksaker. Det är denna sed vi ha att tacka för att,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
