Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 6. Upptäckten af Amazon- och Mississippi-dalarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Alvarado hade under sin marsch fram och tillbaka
mellan Mississippi och Klippbergen två gånger korsat den
väg, på hvilken nästan i samma dagar den väster ifrån
kommande expeditionen under Coronado tågat fram.
Liksom Gonzalo Pizarro, lockad af indianberättelser om
guldländer och fabelaktigt rika städer i norr, hade han våren
1540 med en talrik styrka från den lilla gränsposten Culiacan
trängt in i de ödemarker, där Colorado och Gila strömma
fram i djupt nedskurna bäddar. Guld hade han lika litet
som Pizarro funnit, och de praktfulla städerna krympte
ihop till indianbyar, äfven de fattiga på guld, men för öfrigt märkvärdiga nog.
Det var de af spaniorerna så kallade pueblos och
pueblozuelos vid Gila och andra bifloder till Colorado: stora,
på svårtillgängliga klippor uppförda byar, flere då ännu
bebodda; men de flesta sedan länge öfvergifna. Husen i dessa
publos, byggda af sten och lera, hade två till tre
våningar, som i afsatser höjde sig öfver hvarandra och
af hvilka den öfre alltid lång längre tillbaka än den undre.
Det var samma, tydligen för befästningsändamål afsedda
byggnadssätt, ehuru i större fulländning, som spaniorerna
redan anträffat i Mexiko och Yucatan.
Nya guldsagor lockade Coronado allt längre mot
nprdost, och när han förlorade tron på dem, hade han
redan gripits af upptäcktsdemonen. Trots utslitande mödor
och faror af samma slag som dem som Alvarado haft att bestå,
gik marschen allt längre och längre. Veckor och månader
aflöste varandra. Det nuvarande Arizona, Nya Mexiko
och Arkansas hade han redan bakom sig och var nu ute
på Kansas’ och Missouris ändlösa slätter. Så stod han
en dag i september 1541 på Mississippis strand, ej långt
från det ställe där Vattnens fader blandar sina flöden med
Missouris och där St. Louis nu reser sig.
Då först vände han om, för att på samma långa väg
söka sig tillbaka till Culiacan, dit han först vid jultiden
följande år återkom. Han hade upptäckt ett ofantligt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
