Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 7. Det spanska och portugisiska Amerika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kunde hvarken köpa eller sälja utan anlitande af en hvit
mans biträde, och några domstolar funnos ej för dem.
Grymheter af det mest upprörande slag begingos strafflöst
emot dem: de betraktades och behandlades som lastdjur,
ingenting annat.
Försök gjordes tid efter annan att mildra deras öde:
kungliga edikt till deras förmån saknades ej, med de blefvo
kraftlösa, då de som skulle verkställa dem voro just de
som hade största fördelen af missbrukens bibehållande.
Indianerna hade dock i Spanien några vänner, som talade
för deras sak, och främst bland dessa dominikanmunken
Bartolomé Las Casas, en af de märkvärdigaste och noblaste
personligheter som möta oss i det spanska Amerikas
historia. Född i Sevilla 1474, hade han efter slutade studier
i Salamanca jämte fadern och en farbroder följt Columbus
på hans tredje resa till Amerika, dit han några år därefter
återvände för att bosätta sig på San Domingo. Han ingick
här i det andliga ståndet och följde, liksom flere andra
prester, Velasquez på hans expedition till Cuba.
Då efter öns eröfring jorden och infödingarne delades
mellan expeditionens medlemmar, fick äfven Las Casas
ett sådant repartimiento. Tillsammans med en vän lefde
han nu en tid som pantage- och slafägare, undervisade
och predikade för indianerna. Snart blef honom dock
hela orättvisan i systemet klar. Han predikade offentligt
emot det, frigaf sina egna slafvar och reste till Spanien
för att personligen föra de förtrycktes talan. Man lyssnade
till honom, och en kommission af hieronymitmunkar
utsändes för att afhjälpa missbruken. Men mot det
kompakta motståndet från slafherrarne förmådde de fromma
fäderna intet, och allt förblef vid det gamla.
Las Casas, som endast hade indianernas lidande för
ögonen, väckte då i en ödesdiger stund, 1517, det
förslaget, att hvarje plantageägare som frigåfve sina indianer
skulle äga rätt att införa tolf negerslafvar. Förslaget vann
godsherrarne och genom dem äfven regeringens bifall, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
