Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 7. Det spanska och portugisiska Amerika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
därmed var Amerikas förbannelse, negerslaferiet, för
århundraden grundadt. Las Casas sökte först för sig själf
ursäkta sig med, att negrerna vore en starkare ras än de
klena cariberna och bättre uthärdade det tunga arbetet på
plantagerna och i grufvorna. Men han måste snart erkänna,
att han endast utbytt en orättvisa mot en annan ej mindre,
utan att ändå ha vunnit sitt syfte, ty
indianförtrycket fortgick äfven hädanefter lika skonlöst som
förut.
Uppfylld af sorg och grämelse, drog han sig nu
tillbaka i San Domingos dominikankloster, blef munk och
sökte några år i studier glömma, att indianer och plantagägare
funnes till, men fruktlöst. Tanken på de förtryckte
lämnade honom ej heller här någon ro. Han gjorde nu
för sin ordens räkning vidsträckta missionsresor i Mexiko,
Peru och Centralamerika, och 1539 finna vi honom åter i
Spanien, sysselsatt med att predika och skrifva emot
slaferiet, det svarta så väl som det röda. Liksom Luther
och de andra stora reformatorerna, begagnade sig Las
Casas flitigt af pressen för att sprida sina ideer, och två
af hans broschyrer mot slafveriet, säkerligen de första i en
hel literatur som sträcker sig genom århundraden, hade en
stor verkan. Kejsar Carl, som ständigt var Las Casas’
beskyddare, utfärdade en ny och denna gång verksammare
order om en mänskligare behandling af indianerna.
Kejsaren utverkade tillika hans utnämning till Cuzcos
rika ärkebiskopsstift, och då Las Casas undanbad sig den,
till den anspråkslösare biskopsstolen i Chiapas i Mexiko.
Denna antog han endast i förhoppning att där kunna uträtta
något godt för sina skyddslingar, och under tre år
utvecklade han en outtröttlig verksamhet till deras bästa.
Men vid hvarje steg han tog möttes han af det ursinniga
hatet från plantagägarne och det passiva motståndet från
ämbetsmännen och sina egna prester. Då han såg sig
ingenting kunna uträtta, nedlade han sitt ämbete och begaf
sig tillbaka till Spanien, där han tillbragt sina återstående
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
