Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 7. Det spanska och portugisiska Amerika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sin bror Joseph, då konung i Neapel. När underrättelsen
härom anlände till kolonierna, vägrade de erkänna den
nya styrelsen; provisoriska regeringar, s.k. juntor, bildades
nästan samtidigt i alla de stora städerna, och dessa
förklarade sig för Ferdinand VII. I spetsen gingo Caracas,
hufvudstaden i Venezuela, och Buens Ayres, men äfven
Lima, Mexiko och Bogotá slöto sig inom kort till rörelsen,
trupper uppsattes, och ett sändebud skickades till England
för att begära dess understöd.
Den som erhållit detta viktiga uppdrag var en ung
man från trakten af Caracas vid namn Simon Bolivar, af
en gammal conquistadorfamilj. Han hade gjort sina
studier i Europa, besökt Frankrike och Förenta staterna och
i det senare landet sett fria institutioner i verksamhet.
Wahington blef också hans förebild, och i fosterlandskärlek,
oegennytta och militärisk duglighet var han ej
heller ovärdig att jämföras med honom. Efter hemkomsten
slöt han sig med hänförelse till befrielsekampen, hvars
hufvud och själ han skulle blifva.
Sympatierna i kolonierna för Ferdinand VII:s sak
voro i det hela mycket ljumma. Man hade begagnat sig
af hans namn för att träffa sina förberedelser, och redan
1811 förklarade sig Venezuela själfständigt. Exemplet
följdes af alla de andra kolonierna utom Cuba, men
resningarna kyfvades öfverallt med lätthet utom i Buenos
Ayres och Venezuela. De små oöfvade skarorna blefvo
äfven här i början slagna, men efter hand vände sig lyckan,
och de spanska generalerna fingo erfara, att de hade att
göra med ingalunda föraktliga motståndare. Det var
Bolivar, som, efter att på ön Curaçao ha samlat och väl
disciplinerat en liten trupp på 500 man, ryckt in i Nya
Granada och där fördrifvit spaniorerna från post till post.
Därifrån hade han tågat in i fäderneprovinsen, bragt hela
landet till resning, i spetsen för en talrik styrka slagit den
spanske generalen Valverde vid Lastoguanes i maj 1813
och återtagit Caracas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
