Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 7. Det spanska och portugisiska Amerika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Utrustadt som det af naturen är med den bördigaste
jord, som framalstrar tropikernas dyrbaraste produkter, och
med ett flodnät, som gör nästan alla dess delar lätt
tillgängliga från hafvet, har Brasilien säkerligen en stor
framtid. Dess nuvarande befolkning, företeende samma
brokiga blandning som det spanska Amerikas, räknar ett
antal af närmare femton millioner, men fördelade på en
areal af öfver åtta millioner kvadratkilometer, således endast
1,7 på kvadratkilometern. Det är det nästan obebyggda
Amazonas, stort som ett kejsardöme, som vållar denna
låga relativa siffra. Klimatet gör det nästan obeboeligt
för europeer, men för de blandade raserna, mestizer och
mulatter, erbjuder det ingen fara. De äro säkerligen också
Amazondalens blifvande befolkning.
Trots hårda öden i början, har den infödda
befolkningens lott i det spank-portugisiska Amerika blifvit en
helt annan än i det engelska Amerika. Här utrotades eller
drefs den undan till världsdelens ofruktbaraste trakter. Där
stannade den kvar och sammansmält småingom med
eröfrarne till ett folk. Indianen, så väl som negern och
mulatten, är efter revolutionen en fri medborgare; han kan
utöfva hvilket yrke och bekläda hvilket ämbete som helst.
I de gamla spanska katedralerna i Centralamerika kan man
få se svarta prester läsa messan, och i de lagstiftande
församlingarna sitta många, hvilkas ansikten tydligen förråda
det indianska ursprunget. Flere indianer hafva, liksom
Juarez i Mexiko, beklädt presidentposten, och man
behöfver ej mycket röra sig på gatorna i Lima, Valparasio,
Caracas för att se den gula, röda och svarta färgen mer
representerad än den hvita. Kläderna utmärka ej längre
creolen, och den indianske dandyn visar sig på Mendozas
och Limas promenader klädd efter den nyaste modejournalen
från Paris. Öfverhufvud har man väl tillegnat
sig civilisationens alla yttre former, men på långt när
ännu ej vuxit uti dem. Framför allt saknar den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
