Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 8. Fransmännen i Canada
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
det nordligaste Amerika förde ut till Stora oceanen
och Kina. Denna hans åsikt gick i arf till kommande
generationer, och det var under sökandet efter Champlains
genomfart som en annan berömd fransman vid århundradets
slut för andra gången upptäckte Mississippi.
Kolonien som Champlain grundat växte endast mycket
långsamt. Pälshandlare och deras tjänare utgjorde länge
dess enda invånare. Någon jordbrukande befolkning fanns
ej. Ingenting lockade heller till invandring. Klimatet var
strängt och jorden i allmänhet karg. Det handelskompani,
på hvilket Champlain öfverlåtit sin rätt, införde ett strängt
monopol. Inga andra än goda katoliker fingo heller
bosätta sig i Nya Frankrike, och jesuiterna, som lyckats
tränga sig in där och utöfvade ett stort inflytande på
styrelsen, vakade sorgfälligt öfver att ingen hugenott fick
beträda Canadas jord.
Men lika trångsynta och ofördragsamma fäderna af
Jesu sällskap voro som koloniens styresmän, lika
beundransvärd var äfven här i yttersta Nordamerika
den verksamhet de utvecklade som missionärer bland
indianerna. Med ett otroligt dödsförakt gick en liten
flock af dem, tre eller fyra stycken, genom stiglösa
skogar öfver hundra mil västerut till de vid Huronsjön
boende vilda stammarna, slog sig ned midt ibland dem,
lärde sig deras språk, undervisade dem i kristendomen,
samlade barnen omkring sig i sina skolor, botade de
sjuke och lyckades på detta sätt vinna deras förtroende
och vördnad. Men ett omslag inträdde: en svår koppepidemi
utbröt bland stammarna vid Huronsjön. »De bleka ansiktena»,
som lockat dem från tron på deras gamla gudar, ansågos
för skuld därtill, och nu sväfvade jesuitfädernas lif
hvartenda ögonblick i fara. Det oaktadt fortsatte de
oförskräckt sin verksamhet som läkare och lärare,
epidemien upphörde efter hand, och deras verk hade
krönts med fullständig framgång, då huronernas
stamfränder och dödsfiender irokeserna föllo öfver dem,
förstörde deras byar och nästan helt och hållet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
