Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 10. De tretton kolonierna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Också var hela kolonien nära att gå under, dels genom
brist och inbördes oenighet, dels genom anfall från
indianerna, då i sista ögonblicket undsättning kom från
England. Man grep sig verket an på nytt, och med bättre
framgång, sedan man lärt sig bättre tillgodogöra landets
verkliga rikedomar. De första tobaks- och bomullsplantagerna
uppstodo vid stränderna av James och Potomac.
Lockade av ryktena om jordens utomordentliga bördighet,
utvandrade en stor mängd yngre söner i förmögna
engelska godsägarfamiljer till Virginia och upptogo och
odlade stora sträckor nytt land. De drev först sitt
plantagebruk med vita arbetare, men redan 1619 öfverförde
ett holländskt fartyg den första laddningen negerslafvar
till Virginien, och sedan dess var slafveriet där inhemskt
ända till våra dagar.
Kolonien blomstrade nu hastigt upp. Nya skaror invandrare
ankommo oupphörligt från England, och snart var även det
övre landet bebygdt. Den styrdes i början så godt som
enväldigt af den guvernör som utsändes från moderlandet;
men kolonisterna, vana vid det parlamentariska styrelsesättet
i hemlandet, fordrade snart en representativ författning.
Den beviljades dem, och en koloniförsamling med två kammare
infördes. Under ständig kamp med guvernörerna förstod de så
väl bevara och utvidga denna politiska frihet, att de vid
århundradets slut i allt väsentligt styrde sig själfva.
Virginierna vore dock med allt detta goda konungsmän,
och under de borgerliga striderna i England stodo de
på stuartarnes sida. De voro tillika trogna anhängare
af den engelska statskyrkan, och något hem för religiös
frihet blev Virginien ej på mer än ett sekel. Det var i
det hela en aristokratisk koloni, en trogen avspegling
av moderlandet med dess parlament och biskopar. På sitt
plantage, omgiven av sin familj och sina talrika svarta
tjänare, förde den virginiske godsherren ett patriarkaliskt
liv, höll stort hus, var, liksom sina fränder i England,
passionerad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
