Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 11. Canadas eröfring
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Inom denna oansenliga gestalt bodde en eldsjäl, ett lejons
mod och ett härförarsnille af första rang. Sina lärospån
hade han med utmärkelse gjort på kontinentens valplatser
och senast i spetsen för en till stor del af kolonitrupper
bestående här tagit det starka, på ön Cap Breton belägna
Louisburg, som försvarade inloppet till S:t Lawrence.
Wolfe landsatte sina trupper på ön Orléans, strax
nedanför Quebec, och försökte härifrån, under betäckning
af flottans kanoner, en storming af platsen, som försvarades
af den käcke och energiske guvernören Montcalm. Men
anfallet afslogs af fiendens maskerade batterier, som bland
de stormande anställde ett förfärligt nederlag. Wolfe insåg,
att en stormning i fronten var omöjlig, och sökte
nu taga fransmännens ställning i ryggen. Sedan han
genom rekognoscering utrönt, att längre upp vid floden,
ofvanom Quebec, en smal och brant gångstig ledde från
en liten vik upp till Abrahamsplatån, lät han en mörk
septembernatt sina trupper längs södra stranden marschera
till en punkt midt för den ofvannämnda lilla viken och på
båtar från fartygen, som dagen förut gått uppför floden,
öfverföra dem dit. Man för man klättrade de nu uppför
den branta stigen och stodo så den 13 september i dagningen
på krönet af platån.
De fullkomligt öfverraskade fransmännen skyndade
till vapen och ryckte i täta massor ut från fästningen för
att kasta fienden tillbaka ned i floden. I det grå morgonljuset
uppstod nu en ytterst het strid. Förgäfves stormade
fransmännen mot de engelska bataljonerna: de stodo
orörliga som murar och aflossade först sina salvor när
fienden var alldeles inpå dem. Wolfes närvaro eldade
deras mod. Han hade de senaste dagarna varit dödssjuk,
och man hade tagit för gifvet, att han ej skulle kunna
föra dem i striden. Men nu hade han, trots smärtorna,
kommit, och det var med generalen själf i spetsen de nu i
sin tur anföllo. Och så stormande och oemotståndligt var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
