Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 13. Befrielsekriget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
slag för att helt och hållet tillintetgöra den, och det kom
mycket snart.
På krigsteatern i NordCarolina hade general Greene,
sedan han mätt sina krafter med lord Cornwallis utan
någon afgjord öfvervikt på någondera sidan, ställt
marschen mot SydCarolina, i säker förhoppning att
locka sin motståndare med sig. Men denne hade, i stället
för att följa honom, infallit i det på trupper blottade
Virginia och besatt södra delen af denna stat. Här erhöll
han från sir Henry Clinton order att befästa någon punkt
på sydöstra kusten, där han kunde mottaga den undsättning
som sjöledes skulle sändas honom från NewYork.
Lord Cornwallis valde för detta ändamål Yorktown,
en liten plats, belägen på en smal landtunga mellan två af
de långa och smala mynningsvikar som inskjuta på virginiska
kusten i statens sydöstligaste del. Platsen var visserligen
ej i hans smak, ty en fiende skulle här lätt kunna afskära
honom från fastlandet; men några fiendtliga trupper funnos
nu ej i Virginia, och dessutom skulle ju den af Clinton
utlofvade eskadern snart anlända.
Men han hade en vaksam motståndare. Knappt hade Washington
i sitt läger vid Hudson fått underrättelse om Cornwallis
befästningsarbeten vid Yorktown, än han genast insåg sitt
tillfälle. Lämnande 7000 man under general Wayne kvar
utanför NewYork, sammandrog han alla sina öfriga stridskrafter,
jämte den franska hjälphären under Rochambeau, i allt 16000
man, och ryckte med dem, utan att fienden anade det minsta,
i ilmarscher mot söder. Ingen mer än hans närmaste omgifning
kände destinationsorten. Medel till truppernas beklädnad och
förplägning under den långa marschen gåfvo honom de franska
subsidierna samt de betydliga enskilda förskott Robert Morris,
nu kongressens finansminister, för ändamålet skickat honom.
Lyckligtvis hade också staterna låtit förmå sig att göra en
sista ansträngning, och det var med en bättre rustad här än
någonsin Washington den 30 september
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
