Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 13. Befrielsekriget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bresch kunde skjutas på några timmar, en stormning var
därefter omedelbart att vänta, och huru den skulle utfalla,
därom hade han onda aningar.
Den 18 oktober såg sig också Cornwallis, för att rädda
spillrorna af sin här, nödsakad att öppna underhandlingar
om dagtingan, och den 19 oktober på middagen sträckte
garnisonen, mer än 6000 man, gevär och gaf sig krigsfången.
Officerarne fingo, mot sitt hedersord att ej mer under
kriget tjäna mot Amerika, begifva sig hvart de ville.
Betydliga förråd föllo i segervinnarnes händer. Två dagar
efter kapitulationen kom amiral Digbys så länge väntade
flotta till kusten med stora förstärkningar och sir Henry
Clinton själf ombord, men satte åter kurs mot norr, sedan
den senare fått sin underbefälhafvares rapport om
kapitulationen.
Cornwallis’ dagtingan i Yorktown, som inträffade nästan
på årsdagen af Burgoynes i Saratoga fyra år förut, slutar
de facto kriget för Amerikas själfständighet. Ännu skulle
väl två år förgå innan formlig fred afslöts, men liksom
efter tyst öfverenskommelse hvilade vapnen på båda sidor.
I England väckte underrättelsen om denna nya smälek för
de britiska vapnen stor bestörtning, men ännu större
förbittring mot regeringen. Den gamla minoriteten, som i
så många år fruktlöst kämpat i oppositionen, var i en hast
förvandlad till majoritet, lord North afgick, och konungen
såg sig nödsakad att omgifva sig med en fredsministér. Och
så stor var den allmänna tröttheten i England, att underhuset
den 4 mars 1782 antog en resolution, som förklarade hvar
och en för en fiende till sitt fädernesland som rådde till
fortsättning af kriget.
I Amerika voro ännu NewYork, Charleston och Savannah i
engelsmännens händer, och Washington vågade därför ej
upplösa armén, men permitterade stora delar däraf. Han
hade för öfrigt största svårighet att underhålla den
del som hölls kvar under fanorna. Staterna ansågo kriget
slut och ville ej offra mer manskap och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
