Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 14. Unionen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
oafhängighet, men de voro ännu på tusen sätt beroende af
dess goda vilja. Det stod i dess makt att fjättra deras
handel och sjöfart genom att utestänga dem från deras
naturligaste och indräktigaste marknader, och det tvekade
ej heller att begagna sig af detta tillfälle att se både
sina intressen och sin kränkta stolthet till godo. Trettio
år af ömsesidig förbittring och ömsesidiga oförrätter och
ett nytt blodigt krig skulle ännu förgå, innan dessa konflikter
hunno utjämnas och den vunna själfständigheten fullt tryggas
utåt.
Men det återstod äfven att trygga henne i det inre genom
en fastare sammanslutning af de särskilda delarna. Staterna
hade visserligen under kriget ingått en konfederation för
vården af vissa gemensamma angelägenheter, men den makt de
för detta ändamål lagt i kongressens händer hade, som vi sett,
endast varit en makt till namnet; af sina suveräna rättigheter
hade de i själfva verket ej afhändt sig en enda, och allra minst beskattningsrätten. Kongressen kunde fritt besluta hur mycket
han behagade, men när det gällde verkställandet, stod han i de
viktigaste fall maktlös: detta berodde helt och hållet af
staterna.
Denna brist på en verklig centralmakt hade under kriget gjort sig
djupt kännbar, men den kändes knappast mindre nu efter dess slut.
Förhållandena till utlandet, och särskildt till England, måste
ordnas, den under kriget åsamkade utländska statsskulden betalas,
lugnet i det inre och på gränserna tryggas, och allt detta fordrade
en fast organiserad förbundsmakt.
Framsynta statsmän, och bland dem ej minst Washington, hade länge
insett oeftergifligheten af en sådan reform, men i staternas
afundsjuka om sin suveräna makt och djupa misstro till hvarje centralisationsplan mött hinder som syntes nära på oöfverstigliga.
Ej heller var denna afundsjuka och denna misstro oförklarliga.
Staterna hade under kolonitiden utbildat ett kraftigt, individuelt
politiskt lif inom hvar sitt område, lärt sig betrakta sig hvar och
en som ett helt för sig, och en centralstyrelse var hos dem förbunden
med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
