Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 15. Västern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
nedhöggos eller bortsläpades i fångenskap. Men kolonisterna
kämpade med förtviflans raseri för hus och hem
och öfvade ej sällan blodig vedergällning. Det är från
denna tid kentuckiern fått något vildt i blodet, som skarpt
skiljer honom från hans grannar.
Men trots alla hinder blomstrade den unga kolonien
upp med en förundransvärd hastighet. Redan vid den
första grundläggningen och innan ännu de första blockhusen
hunnit resa sig, hade den gifvit sig en författning
som stadgade full religionsfrihet. En stark ström af
invandrare gick i flere år till Kentucky, och redan sjutton
år sedan det första trädet fällts vid Otter Creek, där
Boones första bostad låg, hade folkmängden ökats så
betydligt, att det nya territoriet kunde klappa på kongressens
dörr och begära inträde i unionen; Det följdes två år
därefter af Tennessee, som 1794 äfven blef stat.
Daniel Boone stannade ej länge kvar i den koloni
han grundat och hvars fader han ännu i dag kallas af det
tacksamma Kentucky. Den gamla passionen för lifvet i
vildmarken och utforskande af nya trakter fick åter makt
öfver honom, och lämnande sin farm åt sönerna, drog han,
endast åtföljd af sin hustru, längre mot väster, rödjande
och bebyggande plats efter plats, tills utvandrarfloden åter
upphunnit honom och han på nytt bröt upp, alltjämt mot
väster. Han gick öfver Mississippi och uppför Missouri,
ständigt följd i hack och häl af en skara nybyggare, ty
man visste väl, att där Daniel Boone slagit sig ned måste
vara godt land. Här funno honom besökande ännu på
hans höga ålderdom lefvande i backwoodskojan med de
nakna stockväggarna och den låga spiseln med vildbrådet
hängande i sin krok öfver elden. Här lade han också
nära nittioårig sina ben till hvila. Men Kentucky ville
återbörda kvarlefvorna af sin förste grundläggare; de
hämtades med stor högtidlighet och ligga nu, jämte den
trogna följeslagerskans, under en kulle i dalen där han
byggde sin första koja på Kentuckys jord.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
