- Project Runeberg -  Amerika, dess upptäckt, eröfring och fyrahundraåriga utveckling /
321

(1892) [MARC] Author: Otto Wilhelm Ålund - Tema: Geography, Americana
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 16. Slafveriet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

De höllo sitt nationalkonvent för utseende af kandidater
till president- och vice presidentposterna i Chicago på
våren och nämde därtill enhälligt Abraham Lincoln från
Illinois och Hamlin från Maine.

Mannen på hvilken deras val fallit var en advokat i
Springfield med en mycket skiftande, men i Amerika ej
ovanlig bana bakom sig. Född i Kentucky af fattiga
föräldrar, hade han som yngling förtjänat sitt bröd som
jordbruksarbetare och båtkarl på Ohio. Intelligent och
sträfsam, men framför allt seg och ihärdig, hade han
sparat och samlat, dock ej blott dollar, utan äfven
kunskaper. Han studerade juridik, blef sakförare, invaldes i
Illinois’ legislatur och sändes 1846 som representant till
kongressen.

Lincoln talade ej mycket, men han ägde ett klart
och oförvilladt omdöme och framför allt en aldrig svikande
redlighet och trohet mot grundsatser i det offentliga som
i det enskilda lifvet. Ehuru af princip fiende till slafveriet,
var dock Lincoln ännu ej abolitionist: han var framför
allt unionsvän, och för unionens bevarande måste, i hans
tanke, alla andra hänsyn stå tillbaka. Bland alla hans
egenskaper var ingen större än hans orubbliga tillförsikt
till unionens seger. Som Washington, misströstade han
aldrig, ej ens när det såg som mörkast ut för den goda
saken. Hans valspråk var: »Håll bara i! Hamra på oförskräckt!»
Det var denna tillförsikt och denna seghet som räddade unionen.

Gestalten var lång, mager och skranglig, ansiktsdragen
grofva och hållningen något tafatt. Ansiktet uttryckte en
hög grad af godmodighet. Lynnet var gladt och skämtsamt,
och i kabinettskonseljen förvånade presidenten ej
litet sina allvarsamma ministrar med de lustiga språng och
komiska åtbörder hvarmed han uttryckte sin glädje öfver
något ingånget segerbudskap. Han var ett original »Gamle
Abe» – det smeknamn folket gifvit honom – och utom

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 20:05:47 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/erofring/0379.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free