Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 17. Inbördeskriget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Från denna stund ser man också Lincoln och hans
regering kasta all tvekan öfver bord. Unionen
måste räddas, kosta hvad det vill, är hädanefter
den enda normen för hennes handlingssätt. Och hon
genomför denna föresats med en energi och en
beslutsamhet som fullkomligt uppväga Söderns och
trots många och stora motgångar slutligen äfven
gifva henne segern och segerns pris. Till den grad
var unionens bevarande det alla andra uppslukande
syftet för hennes kamp, att äfven slafveriets
afskaffande endast var en fråga af andra ordningen,
och om äfven det målet slutligen vanns, hade det
sin orsak ej i en förutfattad plan, utan i
händelsernas tvång och den genom abolitionisternas
arbete väl förberedda allmänna meningen i Norden.
I det krig som nu började var fördelen i början på
Söderns sida. Det hade sedan länge förberedt sig på
kampen och var i följd däraf bättre rustadt. Genom
den förra unionsregeringens slapphet eller förräderi
hade det fått en betydlig del af unionens vapenförråd
och fästen i sina händer och hade i spetsen för sina
härar många af dess bästa officerare. Dess hvita
befolkning var äfven mer krigisk i följd af sin vana
att befalla, sin kärlek för sport och nödvändigheten
för henne att oupphörligt vara på sin vakt mot de
slafresningar hon ständigt måste befara.
Nordens befolkning gaf visserligen ej i
mod sydstatsmännen efter – det visade hon
på ett glänsande sätt under krigets fortgång –
men hennes sysselsättningar och hela sinnesriktning
gjorde henne obenägen för militäryrket. Medan
de unga männen i Södern blefvo plantageägare
eller gingo in i armén, ägnade man sig i Norden
åt handel, industri, jordbruk, advokatyrket och
skriftställarverksamhet. Krigaryrket betraktades
endast som en öfvergående, nödtvungen handtering
i farans stund. En regulier armé fanns visserligen,
men den utgjorde endast 20 000 man och behöfdes för
gränsens försvar mot indianerna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
