Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 17. Inbördeskriget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
med terrängen väl förtrogen fiende, som mästerligt
förstod begagna sig däraf. Unionshären var af den
breda och strida Chickahominy, ett tillflöde till
Yorkfloden, klufven i två hälfter, som ej kunde
bispringa hvarandra. Väl tillkämpade sig unionisterna
på flodens västra sida några dyrköpta fördelar; men
Jackson, understödd af Lee själf, föll den 26 juni
McClellan i flanken, och så stormande var hans angrepp,
att unionistgeneralen, för att rädda sina förbindelser,
måste anträda återtåget till en stark ställning vid
Jamesfloden och därifrån till Yorktown.
Hela fälttåget var förfeladt, men oerhördt var det
antal människolif det kostat. Få trakter ges väl också
på jorden där marken är mer genomdränkt af blod än dessa
skogar och hålvägar kring Richmond, där under tre på
hvarandra följande år brödrakriget rasade.
McClellan fick order att draga sig tillbaka till
Potomaclinien för att försvara Washington, mot
hvilket ett anfall befarades. Denna farhåga var
ej heller ogrundad, ty Lee, som fått befallning
att föra kriget in på unionens område, gick på
hösten öfver Potomac ett godt stycke ofvanför
Washington och inföll i Maryland, sålunda hotande
att taga hufvudstaden i ryggen. Men McClellan
skyndade med Potomacarmén emot honom och tvang
honom efter en ytterst hårdnackad strid den
17 september vid Antietam, en biflod till Potomac,
att uppgifva försöket och gå tillbaka in i Virginien.
McClellan, som visat sig vara en utmärkt organisatör,
men hvars obestridliga förmåga i de aktiva operationerna
förlamats af en ytterlig försiktighet, nedlade nu befälet
öfver Potomacarmén, missnöjd med unionsregeringens och
särskildt krigsministern Stantons inblandning i krigföringen,
och efterträddes först af Burnside och sedan af Hooker,
båda ännu mindre än han vuxna att mäta sig med en sådan
motståndare som Lee. Hooker, som våren 1863 gjort ett
nytt försök mot Richmond och ställt sin marsch genom den
så kallade Vildmarken, en obebygd, af täta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
