Amerika, dess upptäckt, eröfring och fyrahundraåriga utveckling / 9. Förenta staterna. Allmän öfversikt (1892) Author: Otto Wilhelm Ålund - Tema: Geography, Americana Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

9.

Förenta staterna. Allmän öfversikt.

Tvärs öfver Nordamerika, från ocean till ocean, sträcker sig i ett bälte af c:a 250 sv. mils bredd det land vi i dagligt tal kalla Amerika, men hvars fullständiga namn är Nordamerikas Förenta stater.

Till sin ytvidd är det ett bland jordens största riken, nästan lika stort som hela Europa. Endast Ryssland och Kina öfvergå det i omfång.

Naturen har rikt begåfvat det. Två oceaner, Atlantiska och Stilla hafvet, omgifva det i öster och väster, i söder har det en lång kuststräcka vid Mexikanska viken, och i nordost bildar en sammanhängande kedja af fem stora insjöar en farled långt in i landet. Kusterna äro dessutom djupt inskurna af bukter och vikar, som gifva sjöfarten trygga och rymliga hamnar.

Jorden är i nästan hela den östra delen af den bördigaste beskaffenhet, stora skogar af barr- och löfträd

172

betäcka ännu betydliga delar af landet ända högt upp på bergens sluttningar, medan andra delar åter upptagas af ändlösa grässlätter. Genom dessa fruktbara skogs- och gräsmarker styra majestätiska floder, segelbara under större delen af sitt lopp, sin gång mot hafvet.

Intet land är rikare på ädla metaller än Förenta staterna. Dess berg innesluta dessutom järn- och kopparmalmer i stor ymnighet, och tillgången på stenkol och bergolja är nästan obegränsad.

Liggande på samma breddgrader som norra Afrika, södra och mellersta Europa, har landet i sin södra del ett luftstreck som liknar de varma ländernas och frambringar deras flesta alster inom växtvärlden. På lågslätterna vid hafvet odlas här ris, bomull, sockerrör och alla de ädla sydfrukterna, medan tobaksplantan och vinrankan trifvas förträffligt på bergens sista afsatser.

Längre norrut antager klimatet småningom en strängare karakter, men är ännu i mellersta delen af landet alla årstider mildt och behagligt. De nordligaste delarna däremot, som dock ännu ligga under samma breddgrader som norra Italien och södra Frankrike, ha vintrar som likna våra nordliga breddgraders, men tillika mycket varma somrar. Här ligger Amerikas stora hveteland, där sommartid oöfverskådliga sädesfält vaja för vinden.

Till sitt lands höjd öfver hafvet och naturbeskaffenhet för öfrigt kan Amerika delas i två nästan lika stora hälfter: en östlig, lågländig och bördig, samt en västlig, högländig, bergig och inneslutande dels ökenartade högslätter, dels rikt vattnade och fruktbara dalar. Det östra låglandet åter delas af ett mindre högland, Alleghanybergens, i två delar: kuststräckan vid Atlantiska hafvet samt Mississippidalen, den stora lågslätten väster om Alleghanybergen till Klippbergen i väster, genomfluten af Mississippi och hans bifloder och genom sin bördighet förtjänt af namnet världens kornbod.

173

Är Mississippidalen företrädesvis den jordbrukande delen af Förenta staterna, är det västra höglandet däremot dess stora grufdistrikt. Den stora handeln har sina hufvudsäten på de tre kusterna, företrädesvis på den östra, åt Europa vända. Här och strax väster om Alleghanybergen, i närheten af deras stora kollager, ha äfven unionens största industriorter uppblomstrat.

Men Förenta staternas område kan till sin naturbeskaffenhet ej blott delas i en östlig och västlig hälft: klimat och jordmån ha äfven dragit en gräns mellan en nordlig och en sydlig del, nordstater och sydstater, och denna indelning har spelat en betydande rol i landets historia. Den norra delen af den stora lågslätten är ett spanmålsbärande land med en befolkning af mindre jordbrukare och hvita arbetare, den södra däremot ett plantageland med ett mindre antal stora godsägare och en färgad arbetarbefolkning.

Atlantiska kustlandet är Förenta staternas äldsta bygd. I början af 1600-talet anlades här af engelska utvandrare ett antal nybyggen eller kolonier, som först lydde under Englands öfverhöghet, men i slutet af 1700-talet gjorde sig själfständiga, antogo namnet stater och för vården af vissa gemensamma intressen ingingo en förening, unionen, med bibehållande likväl af hvar sin särskilda styrelse för öfrigt. Härifrån utgingo också i slutet af förra århundradet liksom under vårt eget de skaror af utvandrare, som först bebyggde Mississippidalen och det stora höglandet i väster. I de fria författningar, som dessa äldsta engelska kolonier gåfvo sig, har man att söka upphofvet och mönsterbilden till unionens och alla de särskilda staternas republikanska samhällsinrättningar.

Engelsmän voro således Förenta staternas äldsta bebyggare, och den vida öfvervägande delen af befolkningen är ännu i dag af engelsk härkomst, liksom engelska är det herskande språket öfver hela unionen. Men afrikanska, asiatiska och andra europeiska folk ha äfven gifvit sina

174

rika bidrag till befolkande af det ofantliga området. Det politiska och religiösa förtrycket i Europa skänkte redan tidigt Amerika en idog befolkning af engelsmän, skottar, tyskar och fransmän. Holländare och svenskar hörde till de äldsta kolonisterna, och af deras ättlingar lefver ännu ett antal i staterna Newyork och Pennsylvania, Delaware och New Jersey. Slafhandeln förde i långa tider årligen stora laddningar af negrer öfver till Amerika, medan under de senaste årtiondena en stor invandring af kinesiska arbetare fortgått till Stilla hafvets kust. Och slutligen finnas äfven små spillror af landets ursprungliga befolkning, indianerna, dels längst i väster, där de ännu föra sitt gamla jägarlif, dels i särskildt undantagna områden, kallade »indian-reserver», där en del af dem ha fasta bostäder och blifvit jordbrukare. Indianernas hela antal i Förenta staterna uppgår dock nu mera knappast till fyra hundra tusen.

Af befolkningens öfriga delar äro omkring fyrtiofem millioner infödda amerikaner, sju millioner negrer och mulatter, ett hundra tusen kineser, öfver två millioner tyskar, två millioner irländare, tolf hundra tusen canadenser, åtta hundra tusen engelsmän, sex hundra tusen skandinaver, två hundra tusen skottar, medan fem hundra trettio tusen tillhöra andra nationaliteter.

År 1890 utgjorde Förenta staternas hela folkmängd omkring sextiotre millioner, fördelade på fyrtiotre stater och fyra territorier, eller sådana områden som ännu ej blifvit som stater upptagna i unionen.

175

Ett århundrade förut, 1790, utgjorde hela folkmängden fyra millioner, fördelade på de tretton atlantiska kuststaterna, de enda som då funnos.

Det är utan tvifvel en hastig utveckling som dessa siffror beteckna, och för att göra sig den fullt klar, behöfver man endast erinra sig, att ej blott höglandet vid Stilla hafvet, utan äfven hela den ofantliga Mississippidalen, nu uppfylld af blomstrande städer och sjudande af mänsklig verksamhet, för hundra år sedan till största delen var en vildmark utan andra mänskliga invånare än indianen, som genomströfvade de omätliga skogarna, och en och annan djärf nybyggare från andra sidan bergen, som slagit sig ned i ödemarken, samt garnisonerna i några glest spridda fästen.

Men bakom 1790 ligger en äldre historia, som sträcker sig mer än halftannat århundrade tillbaka i tiden och förtäljer om en annan, ej mindre märkvärdig utvecklingsprocess. Det var under denna tid allt som utgör det väsentligaste i den amerikanska samhällsbyggnaden, själfva grunden hvarpå han hvilar, och tillika det som möjliggjort hela denna senare glänsande uppblomstring: dess borgerliga och religiösa frihet, under oafbruten hård kamp kom till stånd.

Det var dessa båda kostbara skatter som först lockade till vildmarkerna på andra sidan oceanen största delen af deras första bebyggare. Själfstyrelse i vidsträcktaste omfång blef också grunden hvarpå alla de nya samhällena i »den stora västern» uppbyggdes. Hon följde så att säga med i tältvagnen, när Nya Englands farmer drog öfver bergen för att söka sig ett nytt hem i ödemarken. Han kunde ej trifvas utan henne och hennes enkla samhällsinrättningar, och vill man förklara för sig, hur det kommer till, att den europeiske utvandraren så snart fäster sig vid sitt nya hemland, får man säkerligen ej se den enda or-

176

saken i jordens bördighet och den bättre lön hon ger för mödan.

Innan vi öfvergå till Förenta staternas historia, skola vi därför kasta en hastig blick på den historia af mer än 150 år som ligger bakom själfständighetsförklaringen. Hon förtjänar det väl.

plansch vid 176