Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elias Sehlstedt av Carl Snoilsky
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
angifva redan genom namnen sitt
Sandhamnska ursprung, liksom han äfven här började
utgifva sina dikter i en samlad upplaga.
Det som ger den egendomliga grundtonen
åt alla dessa samlingar är just de lefvande,
originela lokalmålningar som Sehlstedt
aldrig tröttnade att utströ och allmänheten
att läsa och älska. För alla årstidernas
vexlande fysionomier har hans lyra strängar;
än målar han huru
Hafvet sig mornar i vårsolena brand
Liggor på rygg med sin spegel i hand
Och molnen de segla
Som långskepp förbi
Och stolta sig spegla
Däri.
Ensam på kullriga klippan jag står
Och ser huru böljorna brusa,
Vindarne spela i rockskört och hår
Och kråkan på strandhugg sig slår.
Skyarne tjockna och tallarna susa.
In mellan skären holländaren går
Och klyvarn i vändningen slår.
Stum är knipornas sommarsång,
Och hafvet som speglade skyar ljusa
Välter sig nu uti grus och tång
Med böljor som Trebackarlång.
I snöhvit skjorta rätt och slätt
Står måsen på sitt grund
Och gör sin morgontoalett
Och sköljer sig i mund.
Sitt visthus har han näst intill —
Ack den som vore mås!
Han spisar gratis, när han vill,
Fast strömming mest, gunås.
Våren har ännu ej isarne smält,
Lapptals de kommit från Bottniska viken.
Sälarne, ledsna vid fiskarnes riken,
Segla på dem som kaptener så snällt.
Solskenet vänligt de bestarne söfver,
Ungarna leka med mödrarna gladt.
Spräckliga hafsörnar sväfva däröfver,
Äntra ibland deras våta fregatt.
Lugn du sitter, lyssnar ej därpå,
Fastän stormen i ditt strängspel griper.
Ack, du sjunger lika gladt ändå...
Lycklig du, som ingenting begriper.
Hvit som en isbjörn, står han vid ratten,
Oviss om kursen är lif eller död.
Oförskräckt hon lägger sina nät,
Blir hon våt, så dör hon ej för det.
Trygg när hafvet vräker,
Lugn till lands, och säker
Hemma som ett utanlås.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
