Elias Sehlstedts Sånger och Visor / 37 (1893) Author: Elias Sehlstedt With: Carl Larsson Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kossan

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

KOSSAN

Skulle jag bland djuren välja, Valde jag att vara ko; Kan hon bara riktigt svälja, Har hon lifvets högsta ro. Aldrig hon behöfver tänka, Aldrig kan hon blifva enka. Öfverallt hon bergning finner, Aldrig saknar hon ett bo. Sämsta torparhustru spinner För att köpa sig en ko, Aldrig har hon minsta möda Att på ärligt sätt sig föda. Lefver fast hon ej arbetar, Lugnt, der hon på ängen går. Gräset, dagen om, hon betar, Liknöjd, hvilken som består: Kungar må det gerna vara Grefvar, eller bönder bara. Klagar hela verlden öfver Penningbrist och dålig skörd, Brist på timotej och klöfver, Att en sten kan blifva rörd: Aldrig tycks det kossan röra, Hennes lugn kan ingen störa. Längst i söder, högst i norden Är hon hemma öfverallt — Ja, hon är för hela jorden En barmhertighetsanstalt. Hvad hon gör, gör hon med allvar — Mjölk och smör och ost och kalfvar. Nobelt vet hon sig att skicka, Ädel är dess själs natur. Ögon har hon som en flicka, Allt för goda åt en tjur. Mången fröken, som vi tycka, Skulle dermed göra lycka.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>