Elias Sehlstedts Sånger och Visor / 51 (1893) Author: Elias Sehlstedt With: Carl Larsson Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Näsan

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

NÄSAN.

Af alla ledamöter, om Man granskade, ponera casus! Finns ingen så vanlottad som Den ledamot, som kallas Nasus. Född till försakelse och drift, Mer än det öfriga sällskapet, Som monumentet vid en grift Står näsan uppställd bredvid gapet. När munnen frossar då och då Med gåspastej, champagne och tjäder, Så får den arma näsan stå Som Tantalus och sluka väder. I glaset får han titta ner, Der drufvan doftar liksom rosen; Han lukta får — men vill han mer, Då svaras honom: »ja, på nosen!» Han utsatt är för tusen puts, Den gamla hedersledamoten. Hur ofta i den värsta smuts Blir icke näsan femte foten! Hans lott alltjemt i lifvet var Att hånas, skrattas åt och frysa. Men tyngre voro dock hans dar, Om han ej snusa fick och nysa.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>