Elias Sehlstedts Sånger och Visor / 57 (1893) Author: Elias Sehlstedt With: Carl Larsson Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Reseminnen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Reseminnen. »Sätt maskinen i gång, herr kapten! Sätt maskinen i gång, herr kapten! — — Vänner på stranden, Som viften med handen?» — »Och tocke der!«

Jag mins mycket väl, att jag efter ett besök
på en bruksegendom hos en god vän och
patron, steg ombord i den goda staden X.
för att bege mig per ångbåt till Stockholm,
sedan jag ledsnat att guppa i de norrländska
farvattnen. Jag längtade till varmare trakter
och lummigare stränder, och ehuru resan var
bestämd att utsträckas längre norrut, tröttnade
jag vid den ständigt blåsiga och kalla
väderleken och beslöt att ändra kosa och satte i
största tvärhast kurs tillbaka till det konungsliga
Stockholm, för att bereda mig till någon
annan färd i något sydligare och varmare
luftstreck, sedan jag fått hvila upp min
sjötrötta lekamen.

Vädret var gement och hafvet ytterst
uppretadt. och skummande. »Non dubito fore
plerosque», som liksom jag, kommande från
ett lugnt och vackert herresäte, der jag mådde
som perla i guld, direkte ut på ett ödsligt haf,
skulle finna det högst fatalt och sorgligt. Ni
kan tänka, att jag åt kalkon och andra läckerheter
hvarenda dag hos min förträffliga vän
och drack den herrligaste sherry hvarenda
middag, i stället för att jag sedan på ett
slingrande däck fick nöja mig med ett ständigt
duggande bittervatten ur den Bottniska böljan
eller baljan.

Ack! hvilken jemförelse! Ack! hvilket
ställe jag hade lemnat, saknadt äfven af min
sångmö, som i sin förtjusning efter en glad
middag i det gröna prisade med en sång
ställets fägring och lycka:

Gerna jag här ville bygga och bo.
Här vore herrligt att slå sig i ro:
                 Frodiga ängar,
                         Sängar,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>