Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Reseminnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lägger sig att sofva, då man ändå ej skulle
få sofva i fred. Jag gick derför in i den
muntra hytten. Der speltes kort. Jag satte
mig i ett hörn och såg på; men som jag ej
särdeles förstår mig på denna besynnerliga
konstgren, så blef jag allt sömnigare och
sömnigare, och förfogade mig slutligen in i
min egen nytt, under det jag tänkte på
Grafströms vackra och goda råd:
»Gå ej på spelhus, ty förderfvet hinner
Dig der, ehvad du vinner eller tappar:
Förtviflan blir din vinst — ifall du tappar,
Och äran din förlust — ifall du vinner.»
Jag lutade mig på soffan för att läsa, då
jag bland annat smått och godt fick veta: att
»menniskan består till fyra femtedelar af vatten;
och att hafvet har så mycket salt uti sig, att
om det samlades på Amerika, så skulle det
bilda ett berg öfver hela den verldsdelen af
minst 4,500 fots höjd; att norrsken är bara
ett magnetiskt oväder och stormarna spasmodiska
ryckningar af hafvet, samt att hafvets
vågor under storm hinna på sin höjd 20 à
25 fot under sin jemna gång.» Vacker
jemnhet! tänkte jag och insomnade. Jag vet ej,
huru länge jag sof, men jag vet så mycket
mer, huru jag vaknade. Hyttfönstret flög
upp med ett dån, som liknade ett skott, och
ett stycke af en förflugen svallvåg snurrade
in med förfärlig brådska och öfverspolade
min yrvakna fysionomi temligen oförsynt.
Jag blef fullkomligt vaken och mornad på en
gång, men fann mig föranlåten att göra min
toalett, hvarefter jag gick upp på däck. Der
strålade alla fysionomier af glädje och belåtenhet,
ty vi voro nu inomskärs och började
känna oss igen.
Furusund passerades, och man synade
med stor förnöjelse och förtjusning alla de
oräkneliga sommarställen, som på de senare
åren anlagts och växt upp till fromma för
naturens vänner, strandegare och ångslupsrederier.
Ju närmare man nalkas Stockholm,
ju vackrare blir det, och nu skulle vi snart
frälsas ifrån alla vedermödor.
Vikingasäten, åldriga lundar,
Klippor, den eviga frihetens värn!
Präktiga skärgård! frälsningen stundar:
Du är gudomlig på längden och tvär’n.
Hafvet ej längre i örat oss ryter,
Gullgult i månsken Trälhafvet flyter,
Kölen dess yta så lätt genombryter,
Som med en knif man en julbulle skär.
Och på gaffeln hissas fanan,
Blå och gul med sallaten som hörnprydnad fäst,
Och mot ljusa stjernebanan
Pekar skorsten, allvarlig och svart som en prest.
Vår styrman, ljus och stor,
Rorgängarn vid sitt ror,
Maskinist — hvar och en är för oss nu en gud:
Låt oss klinga,
Låt oss bringa
Dem en tacksamhetsskål under tonernas ljud!
* *
*
Målet är snart hunnet, vi ha uppnått
Blockhustullen. Nu packar man ihop sina
reseffekter. Allt ställes ordentligt på ett ställe.
Man är nu i ordning och kan med lugn
öfverlemna sig åt den sköna anblick, som
vår konungastad erbjuder. Och då månen,
»himlens silfvervårta», kastar sin milda glans
öfver föremålen, så kan Gosselmans beskrifning
på inseglingen i Newyork ha någon
tillämpning på vår insegling till Stockholm,
»hvars husmassor, pallisaderade med oräkneliga
skeppsmaster, nu framskimrade i detta groteska
skuggspel, hvaruti månsken och afstånd tillhopa
försätta större objekter.»
*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 22:54:49 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/esesaovi/0092.html
