Elias Sehlstedts Sånger och Visor / 95 (1893) Author: Elias Sehlstedt With: Carl Larsson Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Till min mage

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Till Min Mage

Min söta mage! det går aldrig an, Du är ju redan som en liten trumma. Att hålla dig med kläder nu minsann, Det kostar ej så liten summa. Med hvarje dag du växer tum för tum, Och jemt despotiskt du på anslag pockar, I mina byxor skriks: ge rum! ge rum! Och dito dito skriks i mina rockar. Hvem kan för din skull ändra jemt sin rock, Det skulle kosta snart min hela kassa. Jag undrar, hvem som bedt dig bli så tjock Att inga byxor mera kunna passa? Du smörjer dig ur tallrikar och glas Med frisk aptit: hur kan man då bli mager? Du frågar icke, hvarfrån allt skall tas, Du tänker blott som Kajsa Warg: »man tager» Du ännu aldrig ett kalas försmått. Du äter, dricker mer än du behöfver. Ditt hufvudskäl är att det smakar godt: Hvem undrar då att fettet pöser öfver? Du klagar stundom med bedröflig min, Att blodet känns så melankoliskt vandra: Hvem fan har sagt att du skall dricka vin, Du kan ju dricka vatten, du som andra! Jag nästan skäms för ett så sällsamt rön, Att man kan bli så tjock att man vill spricka, Då, i betraktan af sin magra lön, Man borde vara mager som en sticka. Och frågar jag hvaraf du blir så fet, Så blir du stött och svarar snäsigt bara: Man kan väl inte hänga sig för det, Att man har råkat lite fetlagd vara!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>