Print (PDF) - Color (PDF) - full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Adjunkten på landet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
<chapter name="Adjunkten på landet">
<poem>Fy tusan! Bröder, hvad det är tungt, Att till sitt yrke ha predikstolen! Jag råder ingen att bli adjunkt, Det är det sämsta inunder solen. Hos skogens nalle <tab>Jag hellre bodde; <tab>Ja, som en knalle <tab>Jag hellre gnodde <tab>All verlden kring. Det tror jag väl! Se'n man blifvit prost, Då kan man äta och sofva bara, Och gratis får man båd' smör och ost Och dito skinkor, förbåldt så rara! <tab>För hjorden slipper <tab>Han sjelf arbeta — <tab>Han bara klipper, <tab>Då få vi streta, <tab>Adjunkter små. Och skall då prosten ibland för skam Stå upp i korgen en gång om julen, Då tar han flux ur sin fjerding fram En gammal näfver, rätt illa vulen. <tab>Dess damm, inbitet, <tab>Han slår mot bordet, <tab>Och jemkar litet <tab>På predikoordet — <tab>Och dermed punkt! Men vi adjunkter — det är ej nog Att som vällärde predika bara: Hjelpprester heta vi ock med fog, Ty först och sist skall magistern vara,</poem>
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
