Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Oväderssång
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
 |
De tunga skyar så stolt marschera
I djupa led öfver skogens bryn
Och silfvervingade kullbyttera
De vilse-irrande barn ur skyn.
Hur vänligt gnabbas de ej och nicka,
Och tumla om med hvarann i kapp.
Som snälla sömmerskor gladt de sticka
På jordens täcke med lapp på lapp.
Naturn är hvit öfver hela kroppen
Och himlen pudrar min ö som bäst.
Och domherrn hackar på frusna knoppen,
Och skakar snön af sin röda väst.
Och räfven tittar i smyg kring slätten,
Och ufven känns på sin gamla ton.
Ur drifvan ser jag knappt bajonetten
Af hela gärdsgårdens bataljon.
Men ack! Guds himmel blir mörk som natten,
Jag tror det stundar till verldens slut.
Jag ser ej annat än snö och vatten,
Jag hör ej annat än larm och tjut.
Och hafvet kastar en våg så bitter
Med skum och dån mot min gamla mur,
Der sjelf jag raggig med lutan sitter,
En liten spår! i sin fogelbur.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
