Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lifvets haf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
 |
Det är hos skalderna en gammal vana
Att likna vid ett haf vår lefnads bana;
Och uppå dem vill man ock skulden skjuta,
Att kroppen har fått namn af lifvets skuta.
Men fastän ordet stöter oss för bogen,
Bedröfligt nog! är bilden sann och trogen.
Som andra skutor vi af stapeln löpa
Och vara redare med namn oss döpa,
Och presentabla stå vi, hvad det lider,
Med topp och tackel riggade omsider.
Allt blir nu ansatt, och allt godset styfvas,
Och in som ballast katekesen hvfvas.
Men tiden inne är att gå och lasta,
Till skolornas lastageplats vi hasta.
Lastrummet fylls ur vetenskapens grufva,
Lektorer gå som sjåare och stufva
Forn-klassisk lärdom, prosa och poeter,
Till däcks-last språk och andra rariteter.
Och stolta nu att vi ha fått in lasten,
Betygens vimpel hissa vi på masten.
Konversationens vattenfat nu fyllas,
Och skick och hållning som galjon förgyllas.
Syperba sjökort fantasien ritar,
På hoppets ankar man fullkomligt litar.
Vi lägga ut från land på lifvets bölja,
Och vilda stormar på hvarandra följa;
Ty stiltje finns ej på ett haf som detta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
