- Project Runeberg -  Elias Sehlstedts Sånger och Visor /
208

(1893) [MARC] [MARC] Author: Elias Sehlstedt With: Carl Larsson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En restur från Stockholm till Göteborg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Grupper uppå däck formeras,
Muntra efter nattens blund.
Kaffe, som på däck serveras,
Doftar utaf hjertans grund.
Det skall göra godt i kroppen,
Själen upprymd bli och yr.
Solens bild står midt i koppen
        En miniature.

Lärkan sjunger, korna böla,
Solen bryter fram ur mist.
Låt oss ej gå här och söla:
Elda på, herr maskinist!
Vi ha ännu många branter,
Innan vi få hvila se’n.
Vi ha fyrti emigranter,
        Raska på, kapten!


Ombord på Vadstena serveras alltid
middag på däck, då väderleken tillåter. Kapten
Langborg är en utmärkt artig och
tillmötesgående värd, som vill att gästerna skola få
spisa i det gröna; och sannerligen är det
också bra angenämt att sitta vid dukadt bord
och under skämt och gamman ta i betraktande
den ena herrliga landskapstaflan efter den
andra, medan man susar förbi plumsande och
mumsande. Restaurationen ombord är i allo
förträfflig och tillfyllestgörande.

Nära sjön Asplången, innan man kommer
till Snöfvelstorp, har man förtjusande utsigter.
Man liksom seglar i luften högt öfver berg
och backar, hvilka man nästan hisnande ser
under sig. Gamla Munkeboda, nuvarande
Norsholm, passeras och man kommer in i
Roxen, som lär vara två och en half mil
lång och en mil bred. Jag kunde ej
kontrollera uppgiften, emedan jag ej hade någon
tid öfrig för sjömätningar, och kapten
Langborg sjelf hade- ingen lust att dröja för min
skull. Djupleken af Roxen hade jag heller
ingen lust att undersöka. Jag antog på en
höft att den var betydlig, i synnerhet på de
djupare ställena. Luften mulnade allt mer
och mer, och menniskorna sågo mer och mer
tråkiga ut.

Hvad det är roligt på en sommardag
Och helst på resor, då det inte regnar;
Då himlen visar oss sitt välbehag
Och gladt och vänligt oss med solsken fägnar
Och lyckas göra oss i lag.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 22:54:49 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/esesaovi/0244.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free