Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- En restur från Stockholm till Göteborg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det lyckas förträffligt, var god och, hör,
Hur Ulrik ropas båd’ akter och för.
De emigranter de våndas för-ut:
Hvad skall det bli innan resan är slut!
Men akter-ut är det ej heller fred:
Der emigrerar rätt mycket med.
Och samma skrän hörs pä samma gäng,
På däck och i hytt och i dam-salong.
En ligger på magen, en ligger på knä,
En balanserar att hinna i lä.
En länge och väl vid relingen stått
Och ännu ej märkt att regnet är vått.
För Kinnekulle och Leckö slott
Tvcks ingen det ringaste sinne fått.
Hvad jag på Venern lärt utantill,
Jag nu i tysthet er säga vill:
Att den som är sjösjuk mår aldrig för godt.
lät helvetes göra har jungfru Charlotte.
Hon har också praktiserat som städerska
i elfva år på samma ångbåt och på samma
äfventyrliga farvatten samt tillvunnit sig alla
passagerares aktning för sitt beundransvärda
tålamod, sitt försakande af all egen
beqvämlighet, då det gällt att hjelpa, trösta och
hugsvala. Mången har gjort mindre för medaljen.
Hon borde ha en sådan för tapperhet till sjös.
Det var en mindre angenäm, men ganska
lärorik morgonstund. För-ut logerades fyrtio
emigranter, dels på däck, dels under däck.
Försalongen var fullt upptagen, och akter-ut
hade, tyvärr, icke alla passagerare fått
hyttplatser, hvarför många nödgades hålla tillgodo
med korridorer och trappgångar. Utanför
undertecknads hyttdörr postade en hedersvakt
af tvenne kammarjungfrur, hvilka lågo
framstupa på knä, så att jag måste klifva öfver
de arma offerlammen för att komma ut och
in och det fordrades både konst och lycka,
om man kunde göra det torrskodd. Barnskrik
och gammalt folks jämmer varierade i alla
möjliga och omöjliga tonarter, och
damsalongen, ja, damsalongen, hvars dörr under
fartygets slingring ej alltid kunde stå igen,
företedde lefvande och kostliga modeller i de
äfventyrligaste ställningar.
Frukost kunde ej dukas den vanliga tiden,
klockan åtta. De matfriska bland passagerarna,
hvilka ej voro många, fingo gå sugande till
klockan elfva, då vi kommo in i lugnare
vatten och kall mat kunde serveras.
Solen började ändtligen skina fram mellan
molnen, och en gladare sinnesstämning
förspordes genast bland passagerarna, i synnerhet
som tornet af Wenersborgs kyrka fjerran vid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 22:54:49 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/esesaovi/0248.html
