- Project Runeberg -  Elias Sehlstedts Sånger och Visor /
213

(1893) [MARC] [MARC] Author: Elias Sehlstedt With: Carl Larsson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En restur från Stockholm till Göteborg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

horisonten tillhviskade oss tröst och hopp att
snart vara inne i den vanliga stadens lugna
hamn. Venersborg har en täck belägenhet
mellan det väldiga Halleberg på ena och
Dalslandet på den andra sidan. Vi gingo i land
för att vederqvicka oss af landtluften, hvartill
vi hade tjugo minuters permission. En typ
för allt hvad sjöbussar heter mötte jag just
som jag vek om ett gathörn. Jag hoppade
till af pur respekt.

Se, hvilken buse till sjökapten!
Skäggig som skogen och brun som tjära.
Svart som beck är hans ögonsten
Och munnen skapad att svära.
Blårandig tröja och eldröd duk,
Hållning och skick en båtsman värdigt;
Utspända kindben på sjömansbruk
Med två tuggbussar! Porträttet är färdigt.


Efter en knapp halftimmes uppehåll är
man på god väg till Trollhättan. Vädret är
kyligt och regndusket tillbakakommet.
Ytterrock och galoscher i juni månad, jo, det
tacklar, tror jag! Det tycks ej vara någon
reda med solen i år, sedan Ericsson börjat
för egen del ta hennes krafter i anspråk. Gud
låte henne bättra sig fram på sommarn, ty
det här går för långt. Usch!

Säg, om du har
Tröttnat, o sol!
Bättre du var
Så här dags i fjol.
Då sökte man skuggan
Bland träden beständigt,

Då tände man snuggan
Med solglas behändigt.
Vid Ytterplagg var man som nu icke van:
1 skjortan man kunde ha gått hela dan.

Hvad skall det bli
På detta vis:
Barkbröd och kli
Bli väl vår spis.
Om du oss regerar
På sådana grunder,
Då är ingen under
Att folk emigrerar.
Kom åter och gif oss ditt strålande dop
Och låt inte Ericsson få alltihop!


Min poetiska utgjutelse gjorde hvad den
kunde. Solen fann sig knuffad och kom
strålande fram ur de tjocka molnen, då vi
landade vid Trollhättan. En skara passagerare
vandrade af till de brusande fallen för att
skåda och beundra. Vi gingo sedan genom
skog och mark ned till slussarna, dit vår
ångare, som ej kunde gå samma väg som vi,
hade begifvit sig sjöledes. Den skogsväg vi
tågade var förtjusande med sina de herrligaste
utsigter. Jag trodde till en början, att vägen
var beströdd med pudersocker från något
liberalt sockerbolag, men fick vid närmare
undersökning se att det endast var sågspån,
som vi larfvade uti. Mjukt och behagligt
var det emellertid för ömfotade bergvandrare.

Trollhättan har jag ej åtagit mig att
beskrifva. Jag skulle dertill behöfva minst två
år, och så länge har jag hvarken tid eller
kappsäck att stanna. Jag har dessutom min
egen åsigt om saken, som jag i korthet skall
anföra:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 22:54:49 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/esesaovi/0249.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free