- Project Runeberg -  Elias Sehlstedts Sånger och Visor /
239

(1893) [MARC] [MARC] Author: Elias Sehlstedt With: Carl Larsson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En vårmorgon vid hafvet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

illustration placeholder


Och kan sitt Fader vår läsa.
Hårdt är vårt yrke, men lotsen har lärt
Allt ifrån kolten att hålla det kärt.

Nu är jag lärling, men vänta en smul,
Jag blir väl mästerlots äfven.
Då skall jag må som hvar dag vore jul,
Fastän jag nu får dra vefven.
Då skall jag gifta mig ända burdus,
Röka Havanna och måla mitt hus.

Titta, i fall ni har ögon i skall’n,
Der, just derborta i kröken,
Högt uppå berget med flöjeln i tall’n
Der ni mot himlen ser röken.
Der har jag fästat min håg och mitt sinn’,
Der är mitt lif: der bor kärestan min.

*

Lycka till, lilla Jerker! Jag vet att du är
en bra pojke och jag vet också att du kan
gifta dig och få din .sötnos långt förr än du
blir mästerlots. Nästa höst blir bröllopet,
det vet jag; och om jag blir bjuden och
slipper supa på kakan, så skall jag sjunga en
visa, ungefär så här, och kanske ännu flere
knepiga och rara småstumpar. Hvad skall
jag nu hitta på för melodi? Kanske den der
om Ahasverus, som var så mägtig af fader
Bellman. Ja! den ta vi.

Jerker uti brudstol klifver
Och af sockenpresten blifver
Sammanvigd på denna högtidsqväll
Med sin lotsmamsell.
Röda kinder har hon, ögon blå,
Pjåkighet hon aldrig lärt förstå.
Hon kan se sig göder
Sköta skot och roder,
Lotsa, om det gäller på.

Knubbig är hon som en rofva,
Stark och van att sjögång pröfva,
Bleknar hon ej, huru än det blås,
Mera än en mås.
Oförskräckt hon lägger sina nät;
Blir hon våt, så dör hon ej för det.
Trygg, när hafvet vräker,
Lugn till lands och säker
Hemma som ett utanlås.

Snäll hon är att sticka, sy och nysta,
Brygga färsköl, salta torsk och ysta
Utaf getter som hon har på stat,
Getost delikat.
Hushållsgöromål af alla slag
Är hon hemmastadd i, det vet jag!
Maken tös att hitta
Får man gå och titta:
Klang för Jerker på hans hedersdag!


Man talar om att stå och gapa såsom
någonting föraktligt; men så här vid hafvet
är det onekligen både angenämt och
förståndigt att stå och gapa. Man insuper en
förunderligt helsosam spiritos, en riktig
aptitsup från hafvets och rymdens stora flasktoder.
Man får i sig en hel hop helsa och
lefnadslust. Hvar vindflägt är en lifspust, som går
igenom merg och ben. Titta dit bort till
Korsö, der fyrbåken står. Der skulle en
badanstalt vara. Der är skogigt, grönt och
herrligt, med en storartad utsigt öfver hafvet
med sina ångare och seglare, som under
sommaren dagligen passera fvren, för att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 12:09:17 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/esesaovi/0275.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free