- Project Runeberg -  Elias Sehlstedts Sånger och Visor /
249

(1893) [MARC] [MARC] Author: Elias Sehlstedt With: Carl Larsson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Resa till Norrland

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

        Furusund.

Plaskande ställe för folk, som Stockholm har
        kuggat på mergen!
Sommarn skall gälda, örstås, helsan som
        vintern förstört.
Vattnet dock hjelper er ej och solens strålar
        ej heller:
Sluta med nattvak och dans, sluta med punsch
        och kalas!

Pelle! se om dina får och gör några fler
        promenader.
Annars du byggt som en karl, rensat,
        torfhackat och plöjt.
Bacchus bott sämst på din mark. Ditt
        antiqvariska värdshus
Dömde jag längesen ut, ty jag är gudarnas
        vän.
Derför det gladde min själ, att gubben fått
        boningen pyntad:
Bacchus är ändå vår tröst både till lands och
        till sjös.

Tullhuset pryder sin plats, tullstadgan ser jag
        i fönstret;
Ofvanpå den, som jag tror, ligger bror Johans
        peruk.
Tullchefen ser jag ej sjelf, han gästar som
        bäst Haparanda:
Gubben är nu såsom förr solens och
        stjernornas vän.


Ett fruntimmer hade den artigheten att
traktera oss med musik, och sjöng med en
särdeles god röst några stycken vid pianot.
Några herrar spelte kort, andra drucko
sodavatten, somliga läste, somliga rökte, men
större delen af sällskapet gjorde ingenting.

        Öregrund

stod vänligt på sin udde och viftade åt oss
med två väderqvarnar. Detta var sista
vinningen i skärgärden. Mjuka tjenare! Mjuka
tjenare!

*



        Svart-Klubb.

Här nös kapten. En äldre dam antydde
den märkvärdiga händelsen såsom ett godt
förebud. På afstånd mullrade åskan, »Jofurs
nvsning», som af andra passagerare ansågs som
ett dåligt omen. — Nu ringde matklockan.

»Nos numerus sumus et fruges consumere nati.»

Vi åto en förträfflig gammal ost. Några
af sällskapet påstodo, att det var kronan bland
alla ostar, hvarför det föreslogs, att han
under resan borde kallas Gammal Ehrnkrona.

        Djurstens Båk

passerades och hafvet emottog oss med pukor
och trumpeter. Vågorna växte. Båten rullade.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:35:07 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/esesaovi/0285.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free