- Project Runeberg -  Elias Sehlstedts Sånger och Visor /
258

(1893) [MARC] [MARC] Author: Elias Sehlstedt With: Carl Larsson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Resa till Norrland

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

fabricerades en morgonqvist på Bottenhafvet under
väldiga slingringar och annat otyg:

illustration placeholder


Friskt det blåser, mörk är himlens bryn-san
Hela hafvet grvmtar som ett svyn-san.
        Jag ser ingen botten,
        Bränningar och brotten
Stå som telegrafer opp i skyn-san.

Herr kapten står sjelf så trygg och van-san,
Men för detta tacke honom fan-san.
        Han på sjön är blifven
        Född och mantalsskrifven
Och stått sjöexamen uti stan-san.

Rorsman räds ej heller vindars tjut-san,
Som en mullbänk står hans sjömanstrut-san.
        Allt som skutan rullar
        Mellan hafvets kullar,
Rullar bussen styr- och babord-ut-san.

Het om öronen liksom en brand-san,
Maskinisten har vårt lif om hand-san.
        Vi förstå hvarannan,
        Sköter han ej pannan,
Stoppar jag maskin och går i land-san.

Vågen kommer som ett berg på stup-san,
Man kan nog förgås på mindre djup-san.
        Herrarna bli mjuka,
        Damerna bli sjuka:
Bäst gå ner och ta sin frukostsup-san.



Jag kom helbregda till mitt hem, det
hafomgjordade Sandhamn, det ohyggligaste
Blåsut på hela jordklotet, åtminstone om hösten:

Ty om jag sticker näbben utom hus,
Så ser och hör jag endast hafvets brus,
Och rundtomkring är luften vädersjuk,
Och tung som en Tessinsk allongeperuk.
Ej kan man gå på klippans hala brant,
]ag sitter inne som en arrestant.
Om också ut man sig med käpp beger,
Man utaf stormen vändes opp och ner;
Och sitter icke halsen bättre fast,
Så är man af med knoppen i en hast.
Man fryser jemt, ty här är ständigt storm.
Två Gottlandströjor är min uniform.
Som vindens tjut och hafvets blott man hör,
Så bör man ha ett sjökaptenshumör.
Ty räds man vind och våg det minsta grand,
Så blir man sjösjuk, fast man står på land.
        Mjuka tjenare!


illustration placeholder


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 20:43:41 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/esesaovi/0296.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free