- Project Runeberg -  Elias Sehlstedts Sånger och Visor /
272

(1893) [MARC] [MARC] Author: Elias Sehlstedt With: Carl Larsson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - På Djurgården

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Och nu tumlar jag fri
Genom blommande land,
Kastar småsten och sand
Ur min spårväg ibland;
Snärjer sipporna i
Mina glittrande band,
Då jag dansar förbi.

Och jag andas så fritt
Sen jag bojan blef qvitt,
Der jag låg så försagd.
Nu är solen så ljuf,
Nu är Flora så snäll:
Ifrån morgon till qväll
Drar hon stuf efter stuf,
Som den finaste dräll,
Slät och konstmessigt lagd
Öfver dalar och berg,
Med en klarhet och färg
        Som smaragd.

Nu jag vill mig förströ
I den blommande vår:
Jag skall ned till min sjö,
Det må gå hur det vill.
Jag vill se hur han mår,
Se’n han väl qvicknat till
I den glödande sol
Efter kyla och snö,
Efter fjellvindars ras;
Om han har som i fjol
Samma sätt och begrepp
Att ruljera med skepp
        Och galjas.

Jag skall nämna mitt namn,
Jag skall sjunga min sång;
Kanske ännu en gång
Att mitt namn igenkänns
Och jag sluts i hans famn
        Som en väns.


        EN FJÄRIL.


Jag älskar naturn i det gröna
Bland vestans och lundarnas sus.
Jag hyllar det varma och sköna:
Jag lefver af blommor och ljus.

Jag otålig är till mitt sinne,
Och nu är mitt tålamod slut.
Jag tycker att tiden är inne:
Syrén-häck! var god och slå ut!


        EN MYGG-SVÄRM.


Upp genom luften! ja, det förstås!
Bort öfver hafven! nej, dra för katten!
Hafvet vi skaptes ej för, gunås!
Vi aldrig haft tycke för vatten.
Fria vi sväfva i vårsolens brand,
Fiskarna gerna för oss kan man sumpa.
Vilja vi ha oss en tår uppå tand,
        Då händer ibland
Att menskor som vinfat vi pumpa.

Se hvilka kryp uti jordens mull!
Vingade äro vi englar like.
Luften, vi andas, af balsam är full
Och stort vårt eteriska rike.
Lustigt vi svinga oss dagen lång,
Hänga på solstrålar fast oss och gunga,
Sängdags för menskan romanser vi sjunga
Fast hon, tyvärr, ej begriper vår sång.


        EN GÖK.


Ho-ho! ho-ho! ho-ho!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:35:07 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/esesaovi/0310.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free